Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Militära synpunkter på hälsofarlig mikrovågsstrålning, av Uno Brämming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Militära synpunkter på hälsofarlig
mikrovågsstrålning
Uno Brämming, Flygvapnets Radarskola
I septembernumret 1959 av Elteknik fanns infört
ett referat ur en amerikansk källa, betitlat
"Hälsofarlig mikrovågsstrålning". De däri framförda
synpunkterna har föranlett major Uno Brämming, chef
för flygvapnets radarskola, att i nedanstående
redogörelse lägga fram sina erfarenheter i frågan.
Då nu Elteknik inbjudit till en diskussion om
medicinska, militära ocli tekniska synpunkter på
hälsofarlig mikrovågsstrålning är det med glädje jag
hälsar detta initiativ. Problemet har sedan länge
varit av stort intresse från min sida i egenskap av
chef för flygvapnets radarskola. På en radarskola
koncentreras ett flertal radarstationer med hög
ut-effekt ocli den tjänstgörande radarpersonalen
uppehåller sig normalt i omedelbar närhet av en station
eller inom ett område som bestrålas gemensamt av
flera stationer. Personalen utsättes uppenbarligen
för omfattande mikrovågsbestrålning ocli ofta har
jag ställt mig frågan: Kan denna bestrålning vara
farlig?
Tyvärr synes riskerna vid radarbestrålning ej ha
ägnats någon större uppmärksamhet inom försvaret.
I samband med att radarstationer för första gången
införlivades med försvaret och flygvapnet, anmälde
en del av den personal, som deltog i försök med
radarstationer, att man bl.a. fick huvudvärk och
magsmärtor i samband med tjänstgöringen vid
radarstationerna. Några ansåg även att de blivit
impotenta genom lång vistelse i närheten av en
radarstation. En värnpliktig radarobservatör begärde till ocli
med skadestånd för den impotens lian iråkat genom,
som han uppgav, den långvariga tjänsten vid en
radarstation. Man började tala om "radarsjuka". Med
anledning av dylika sjukdomsanmälningar gjordes en
teknisk och medicinsk undersökning, varvid man
kom fram till att den aktuella radarstrålningen icke
kunde ge upphov till de iråkade
sjukdomstillstånden. Radarsjukan avskrevs därför mer eller mindre
officiellt, dock inte av alla dem som ansåg sig
angripna av den. Flera av dem anser än i dag att
radarbestrålningen var den direkta orsaken till deras
sjukdom.
Nu efter 10—12 år har radarsjukan åter blivit
aktuell, fast i en annan form. Förr undersökte man
främst huruvida högfrekvensstrålningen kunde
bringa olika i kroppen ingående element i
resonans-svängningar och därmed ge upphov till eventuella
sjukdomstillstånd. Nu vet man både genom
undersökningar och av praktisk erfarenhet, att
mikrovågsstrålning av tillräckligt hög effekt genom omvandling
till värmeenergi i människokroppen har destruktiv
621.396.029.6 : 612.011.481
verkan på vävnader, och att skador kan uppstå i olika
organ i sådan grad att till ocli med döden kan följa.
En "dödsstråle" har ju varit många diktatorers och
militärers önskedröm. Våra dagars högeffektstationer
kan producera en sådan stråle; tyvärr blir det
emellertid den vid radarstationen tjänstgörande
personalen, som utsättes för strålens verkningar och icke
en eventuell fiende. Detta fick en 42-årig amerikansk
tekniker erfara 1957. Han uppehöll sig 3 m framför
en amerikansk liögeffektradarstation. Efter någon
minut kände han så stark värmeutveckling i magen
att han måste avbryta arbetet och bege sig från
uppehållsplatsen. Han fördes till sjukhus, opererades
två gånger för inälvsskador, men avled efter 11
dagar. Fallet är relaterat i California Medicine vol. 86
nr 5, maj 1957.
Det är tydligt att det synes väl befogat, att man
omsorgsfullt granskar och utreder riskerna för
strålningsskador i samband med bl.a. radar. Det har t.ex.
lagts ner oerhört mycket medicinskt och tekniskt
kunnande på att utreda och fastställa de risker en
flygförare utsätts för vid flygning på stora höjder
och höga farter, detta för att erforderliga
säkerhetsåtgärder skall kunna vidtagas för flygförarens
personliga skydd. Att det moderna krigsmaskineriet med
bl.a. högeffektradarstationer även kan innebära
risker för markpersonalen påpekades bl.a. redan 1953
genom den artikel som publicerades i "The Journal
of Aviation Medicine" vid ett flygmedicinskt möte
i Los Angeles den 11—13 maj detta år. Riskerna ökar
mer och mer efterhand som försvaret kommer att
tillföras radarstationer med högre uteffekter än
tidigare.
Fysiologiska verkningar av mikrovågsstrålning
Genom experiment, publicerade i amerikanska
medicinska och tekniska tidskrifter, är det fastställt att
vitala organ i människokroppen kan skadas av
di-elektrisk uppvärmning genom mikrovågsstrålning.
Vid de försök som gjorts, har i stor utsträckning
använts djur av främst typen råttor och kaniner.
Sålunda har man visat att sådana djur dör inom en
minut om de utsättes för bestrålning på 10
cm-ban-det av en strålningseffekt på 3 000 W. Man kan
emellertid inte direkt omsätta resultaten av
försöken med dessa djur på människan. Små pälsbärande
djur har inte samma förmåga till temperaturreglering
som människan har. Människokroppen och dess
funktion är emellertid ytterligt beroende av
egen-temperaturen 37°C. En grads höjning har visat sig
vara kritisk. Olika delar av kroppen har olika
förmåga att avleda värmen, vilket främst sker genom
ELTEKNIK 1959 1 157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
