- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
93

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det är Helgeå», upplyste värdinnan, »och det stora tvåvåningshuset samt trädgården, som med ett staket är skilt från min lilla blomstertäppa, tillhör överste Mannerkrans... han går just nu under de blommande fruktträden», fortfor gumman, i det hon lutade sig ut genom fönstret. »Flickorna få nog se honom på nära håll, han är mycket road av teatern...»

»Det är höken», sade Malla skrattande, så snart fru Feuk var utgången, »smäll igen fönstret... låt oss akta oss för honom.»

»Hit upp kommer han inte att flyga...»

»Osvuret är bäst... men här är oss gott att vara», sade Malla, som sträckte sig bekvämt ut på en lång soffa, vilken intog ena väggen.

»Jag är som jag vore rådbråkad efter färden», inföll Emelie, som följde Mallas exempel och sjönk ned i motsatta soffhörnet. »Vi ha inte på mången god dag haft så trevligt och bekvämt.»

»Du», sade Malla och såg halvsovande upp med ena ögat, »det här kan ändå inte jämföras med Sivers’...»

»Deras hem kan inte jämföras med något annat... det står främst i hela världen...»

Ett djupt andetag var Mallas svar. Tanken på de båda flickornas välvilliga beskyddarinna blev för Emelie i hast dunkel och oredig, och de unga uttröttade aktriserna slumrade bort från vidare samspråk.

*


FJORTONDE KAPITLET.



»Det blåser inte synnerligen starkt, men jag tror det är just lagom för en liten angenäm segeltur... ja, vad säga damerna härom?» sade herr Hartman, som från en repetition följde Emelie och Malla mot hemmet. »En bekant till mig, konstapel Schunk, har en segelbåt och vi få nog låna den, förutsatt att ni tillåta honom följa med.»

»Ju flera man, ju bättre lycka», menade Malla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free