Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerlig glädje, så kommer den desto mera att fröjda Rosalinda... Underrättelsen om att du övertagit hennes roller befarar jag inte längre skall lägga henne i en för tidig grav.»
»Jag visste, att det skulle så gå», vidblev Emelie med stigande ångest.
»Nå, då var du inte oförberedd på eländet...» sade Malla, som icke kunde hejda sitt skämtsamma lynne. »Men här ha vi vår direktör... det skall bli intressant att höra hans omdöme...»
Men om Emelie i främsta rummet och litet var av hennes kamrater väntat ett utbrott av harm, så uteblev detta lyckligtvis helt och hållet. Hovsektern tog hennes missöde som en förnuftig människa och han rådde henne till att följa detta exempel.
Det var uppenbart, att hon var en ganska olycklig älskarinna, han kunde icke förneka detta. »Men alla barn i början», sade han, »man kryper tills man kan gå.»
Sanningen att säga, så hade han, som han redan erkänt för herr Malm, ingen bättre älskarinna att disponera och därtill, vare sig nu, att Emelie spelade till den grad befängt, att det blev pikant, eller att man dock i hemlighet hyste medlidande och en viss godhet mot henne, alltnog, huset fortfor att vara skäligen fullt.
Denna tur följde henne varthän hovsekter Berggren vände sig för att giva sina representationer. På detta sätt slutades vintern och våren förgick, då sällskapet en dag på försommaren anlände till Kristianstad.
Emelie och Malla, som hade fru Sivers’ uppmaning i gott minne, sökte då genast upp fru Feuk för att från hennes gamla barndomsvän framföra vänliga hälsningar.
»Jag är en smula förberedd», sade fru Feuk vänligt, »och då jag hörde att hovsekter Berggren tänkte sig hit, så gjorde jag i ordning ett gästrum.»
»För Hanna Sivers’ skull gör jag ett litet undantag», fortfor hon med ett älskvärt småleende. »Jag hyr eljes inte ut rum, men flickorna kunna gärna få vistas här, om ni vilja hålla till godo med vår enkla matordning samt ordningen i ett gammaldags hus.»
Få timmar härefter hade Malla och Emelie gjort sig hemmastadda i ett litet gavelrum, som de muntra flickorna genast kallade ’duvslaget’ och vilket hade utsikt till en vidsträckt trädgård, bakom vilken man skymtade en blank vattenstrimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
