Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ivrigt sysselsatta att, enligt konstens regler vid drunkning, söka återkalla den förolyckade till sans.
»Om hon är död», skrek Lars utom sig, »så tar mamma livet av oss!»
Emelie med det våta håret hängande kring kinder och hals, den kring hennes smärta gestalt fastklibbade klänningen och det undersköna, dödsbleka ansiktet vänt uppåt samt de båda vattendrypande ynglingarna vid hennes sida visade översten den fara, för vilken hon varit utsatt.
»Nå, Lars Feuk», ropade översten, som med hastiga steg hade närmat sig och genast kände igen sin grannes son. »Vad står på?» Men gossen vred blott sina händer och bedyrade, att han själv skulle dränka sig, därest Emelie icke kvicknade till.
Vid överstens tilltal hade emellertid konstapel Schunk något hämtat sig från den bestörtning han känt allt sedan båten kantrade. Han sprang upp från sin knäböjda ställning och i villervallan glömde han icke göra militäriskt ställningssteg, under det han med få ord beskrev vad som skett.
»Bär henne in till mig», kommenderade översten och få minuter härefter låg Emelie på en soffa i en stor, luftig sal, där en i hast tillkallad läkare tog vård om henne.
»Och nu konstapel, tag min båt, som ligger nere i viken... ro genast ut och berga edra olyckskamrater. Jag kan lugna er med att flickan håller på att återkomma till medvetande.» Översten vinkade vänligt med handen, i det han vände sig till Lars. »Det är bäst att ni, min gosse, skyndar er hem till er mor, så att ni kan byta om kostym.»
»Jag törs inte förrän vi alla följas åt», huttrade Lars. »Jag önskar att pappa inte vore hemma!»
»Jag önskar tvärtom», det ryckte en smula i överstens väldiga mustascher, »ovanpå en kall dusch skulle det kanske inte skada, om ni fick huden full... Och den här unga flickan?...» Härvid pekade han över axeln med tummen mot boningshuset.
»Det är en av de båda aktriser, som bo hos oss... den andra hänger på båten...»
»Ni ha då berett de båda aktriserna ett riktigt extra nöje.»
»Schunk och jag ha bjudit till.» Lars kunde icke tillbakahålla ett litet skratt, men blev i hast åter allvarlig samt såg en smula förlägen mot marken. »I alla fall är jag så rysligt orolig... Översten tror ju likväl att mamsell Högqvist repar sig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
