Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av vilka det, som har allmänt intresse, här nedan
meddelas.
Det första brevet ,— daterat Bjerne Udflyttere juli 1848 —
börjar med att skildra besvikenheten över att ej kunna
berätta om kulor och krut. Den enda smakbit, man fått
av kriget var genom det överflöd på apelsiner, som kunnat
säljas i Malmö och kommit från en i Köpenhamn prisdömd
last. De hade således den aftonen genast fått »begynna kriget
mot preussarna •— med munnen». R. v. K. fortsätter:
»Den 13 på aftonen embarkerade vi på Skirner . ..
Kron-Calle * var nere på bryggan och tog avsked av oss, vid vilket
tillfälle han yttrade några ord till vardera. Mig frågade han:
»Om jag ej tyckte det var roligt att vi foro över till Danmark?»
»Jo, Ers Kongl. Höghet,» svarade jag, »det tycker jag, ty jag
hoppas att vi passera Rubikon.» Men jag tror ej att han förstod
mig. Överresan till Fyen var gynnad av ett det härligaste
väder man ville cönska sig. Vi passerade Möen, Langeland och
Laaland. Den första av dessa öar frapperade mig genom det
egna utseendet av dess sydligaste udde, Möens Klint kallad.
Den länge smalnande, men ännu visst ett par hundrade fot
höga ön, slutar här tvärt i en lodrät kalkvägg. Det ser ut
som om ön blivit avknäckt och som om brottet vore ännu helt
färskt, så vitt och rent ser det ut. På aftonen, just som vi efter
vår regementsmusik dansade polka med de danska officerarna
på fartyget, utropade plötsligt någon: »Tyska landetI» Alla
sprungo om babord och där låg det verkligen söderut såsom
en ofantlig dimbank. Aldrig kunde den, som tvivlade på
nödvändigheten för en nation av en krigsflotta, få ett mera
slående bevis på motsatsen än den sorglöshet varmed obevärade
fartyg passerade inom synhåll av den fientlige jätten, fyllda
med förstärkningar till dess fiender. Snart blev däcket allt
mindre befolkat. Natten tätnade alltmera omkring oss och
snart upplystes den mörka nattrymden endast av det då och
då framblixtrande skenet av en blänkfyr på Alsen. Detta
röd-aluiga hemska sken i den stilla natten tycktes mig snart, ju
mera jag försjönk i mina drömmerier, vara själva krigets
* Ett av stockholmarnas många namn på sedermera
Carl XV. . (Utg- anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
