Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fackla, som då och då höjdes över horisonten av vår
mörker-höljda framtid. Och Gud vet vad för versifierad smörja jag
häröver, till din skada, kunnat frambringa om jag ej i
detsamma blivit återkallad till det närvarande av Surre
(Lager-bjelke vid Sv. garde) som slog mig på axeln och frågade mig
vad jag tänkte på. Försökom, tänkte jag, och framkastade
oförväget min fantasi. »Å ja,» svarade han, »men jag tycker
att det snarare erinrar om de ljusblickar, som människan
stundom får göra in i mörkret av framtiden när hon, i den
tysta midnattstimman, ditåt riktar förnuftets nattkikare.» Jag
tog mig härav anledning att för honom utveckla de
»ljusblickar» jag tyckt mig hava fått göra ut över
mänsklighetens framtid och jag fann en trosförvant, där jag minst
väntat det. — (»Där jag minst väntat det» — — ser man på
bara vad gardeslöjtnanten kan vara fördomsfull på sina likars
vägnar I) Detta har jag berättat därför att, om jag utan
förberedelse sagt dig att Surre, som i Stockholm blott är känd
som en lustig maskeradhjälte, här har blivit mig en verklig
resurs ibland min förstockade och prosaiska omgivning, så
skulle du ej kunnat förstå på vad gebit vi kunde mötas.»
R. v. K. fortsätter att berätta om landstigningen vid
Fåborg, där svenskarna möttes av svaga hurrarop, ett slags
äreport av lövruskor och buketter från fula unga flickor — »det
hela föreföll mig löjligt, så mycket jag än anlitade
skandinavismens förstoringsglas».
De båda svenska gardena inkvarterades på några
»faeste-gaarde» under godset Hvedholm, tillhörigt Bille-Brahe, som
ansågs äga halva Fyen. Till Krasmers häpnad hette värden
Jörgen Key och inne på gården fick han se en tavla med
namnet Villavitissa och årtalet 1808; ett minne av spanjorerna
i Bernadottes armé: kompaniet Villavitissa hade nämligen
varit inkvarterat i denna trakt.
Fyens natur finner R. v. K. vara »den vackraste
civiliserade mänskliga natur», ehuru han för sin del föredrog den
vilda, som bär så litet spår som möjligt av människofingrar.
— — — Han fortsätter: »Själva terrängen, med sina
avrundade men utan någon ordning eller sammanhang rullande
kullar, liknar fullkomligt ett djupt hav, vars vågor kommit i
oordning och rulla om varandra genom grannskapet av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
