Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit ämnad, egentligen var en — sotare, omtalar han,
huruledes den tanken plötsligt uppstod hos honom att
begagna sig a\Ädet en gång gjorda misstaget för att så
lunda erhåll."^ stoff till George Sands karaktäristik. —
»Jag anlände,» säger han, »vid slutet av Chaussée-d’Antin
till en tyst och ensligt belägen gata, inträder i ett hus
av prydligt utseende, föres genom en trädgård och visas
i slutet av desamma till en liten fristående paviljong.
Jag klappar på dör^n. Man öppnar, låter mig stiga
uppför en helt liten^jnflpa, varpå jag befinner mig i en
ävenledes liten förstuga eller tambur, liknande varje annan tambur
i världen. Där tillfrågad om mitt namn tvekar jag ett
ögonblick, men fulländar snart — återkallande hela min
biografiska fanatism — brottet att stjäla den hederlige
sola-rens namn. Man ^r mig vänta. Jag kunde sannerligen
cj begära bättre, jag, som knappast haft tid att studera mig
in.i min roll, och var därför alldeles icke emot att få
repetera den, innan representationen började. Emellertid fick
jag vänta länge, min första iver svalnade så småningom,
och min improviserade roll, av vilken jag förut blott sett
fördelarna, började nu visa sig med alla sina olägenheter.
En förtjusande liten flicka med lockigt hår gick fram och
tfllbaka: det var Mademoisellc Solangc, dotter till den
namnkunniga författarinnan. Än mer, så vardagsmänniska jag
är, trodde jag mig dock genom dörrarna höra rösten av en
artist, som jag ganska väl kjyide, och tänkte på, vilken klen
figur jag skulle göra, om s^Änstycket blev upptäckt.
Slutligen syntes det mig också icke utan sina obehag att sota en
skorsten. A den andra siAi hade det, på den punkt jag
nu stod, varit en skam att cgaga sig tillbaka. I denna
villrådighet beslöt jag ett, tu, tl^Batt vända mig till den duenna,
som fört mig in; jag berättade henne därpå det qui pro quo,
som ingivit mig djärvheten av detta besök, och tilläde med
mycket vänlig röst, att jag allenast var en amatör av ovanliga
saker och, i egenskap härav, gärna önskade se l\ennes
matmor, samt att jag, om hon ville underlätta medlen därtill,
skulle visa min tacksamhet genom en present av mina
samlade arbeten. Detta tillbud tycktes synbart smickra henne,
hon smålog ganska förnöjt och smög sig in i helgedomen,
i det hon gjorde ett tecken, som skulle betyda vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
