Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni: lie Bremers konstnärskap — denna blomsterklädda
ängs-stig — alltjämt närmande vandraren till nejder, där man
slutligen helt nära sig förnam stridsbullret från de, på det socialas
valplats, kämpande partierna? Vem har ej mer eller mindre
erfarit makten av hennes ord, när man förvånad och tvekande
ryggat tillbaka, detta milda, bedjande, uppmanande ord till
deltagande i striden för frihetens och mänsklighetens
framtid? Om Fredrika Bremer därför ej, likt George Sand,
sköldmölikt deltagit i striden, kämpat som hon i de främsta
lederna, blött och segrat — så har hon förbundit mången
i striderna sårad själ, viskat ljuva, förhoppningsfulla ord i den
tveksammes öra och därigenom även i sin mån givit den
unga tiden riktning och stöd. Min tro är därför, att o m vi
i Sverige lyckligt, fredligt och samdräktigt utveckla och
fullborda samhällsbeståndsdelarnas om- och sammansmältning, så
ha vi till stor del därför att tacka den veka, innerliga
nordiska kvinna, som, medvetet eller omedvetet, i samtidens
och i det uppväxande släktets sinnen ingjutit nordiskt blonda,
blåögda traditioner av det, som fordom varit, och i stridens
stunder uppmanat den unga tiden till förädlat,
människovänligt bruk av sin seger.
Jag har nyss i översättning meddelat en skiss, vari
George Sands personlighet blivit skildrad, och är således för
symmetriens skull lika skyldig som jag av inre drift är villig
att anföra även en dylik över Fredrika Bremer. Men som
jag nu tyvärr ej äger några skisser av annan hand att
tillgå, måste I, mina herrar, hålla till godo med vad huset
förmår, det vill säga en liten anekdot, ett »svenskt original»
av min egen anspråkslösa tillverkning.
Det var i våras två år sedan. Jag hade då fått en fix
idé att bli författare och utgav i anledning därav en
samling reseskisser. Som Vinterbladets hemskt
antropo-fagiska recension* då ännu osynlig »vilade i gudarnaä
knän», och mina fåtaliga umgängesvänners omdömen av
mig ansågos partiska för, liksom vissa andra till min
kunskap komna yttranden tycktes partiska emot, men jag, vilket
* Av signaturen »Snögubben», såsom framgår av ett
brev från L. A. Ekmarck, som med indignation talar om det
elaka anfallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
