Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ursäktligt nog, var angelägen om att få veta sanningen
— så beslöt jag, som fått höra att m:lle Bremer väntades
till staden för att råka Geijer, innan han anträdde sin
utländska resa — vilken hon, om man får tro ryktet, till stor
del bekostade — att överlämna henne ett exemplar av min
»Resebeskrivning», med bifogad skrivelse, vari jag anhöll om
ett uppriktigt bedömande. (För att närmare förklara detta,
anser jag mig inom parentes böra nämna, att jag
sensommaren 1845 tillbragt flera dagar tillsammans med den
frejdade författarinnan på en egendom i Kalmar län, efter en
resa till det i flera hänseenden intressanta Öland,, som hon
då företog i sällskap med vår utmärkta artist fröken
Adler-sparre *.) Dagen efter detta beslut begav jag mig åstad till
Blasieholmen med min bok under armen, ringde på klockan
och insläpptes av portvakten. »Bor icke m:lle Bremer här?»
frågade jag. »Joo — fru Bremer, menar väl herrn? hon
bor två trappor upp.» Redan denna lilla scen gjorde särdeles
intryck på mig. Här var således författarinnan, med det
europeiskt ryktbara namnet, så att säga bortblandad. Jag
kände mig redan i förstugan inkomma i en krets, där hon icke
längre var Fredrika Bremer, utan där dottern försvann inom
familjen, skyddad av men även undergiven densamma. I dessa
funderingar gick jag ganska långsamt trapporna uppför, men
min följeslagare, en stor rapphönshund, en rask och livlig
karaktär, skyndade förut och började krafsa på köksdörren.
Jag kom just upp, då densamma öppnades och en ung
flicka med ett gott och glatt utseende tittade ut.
Ihågkom-mande den lektion i konvenans, jag nyss fått av portvakten,
frågade jag: »När väntas fru och mamsell Bremer till staden?»
— »De komma in från Årsta i morgon,» svarade flickan
och öppnade därunder dörren till hälften, varpå Ruff, utan
den ringaste försyn, trängde sig in i köket och började nosa
på en diskbalja, som stod i spiseln. »Han är visst törstig,»
sade flickan, hällde en tallrik full med vatten och satte ned
den på golvet. Hunden, varm av springandet, lät icke
inviten gå förlorad, utan lapade på av alla krafter. »Å, stackar,»
* Sophie Adlersparre var den bästa vägvisare på Öland,
där hennes far hade varit den siste landshövdingen och där
hennes barndom och ungdom förflutit. (Utg. anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
