Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lierade karaktärer, äger hon ett ännu större fel, nämligen att,
som det i måleriet heter, »repetera sig själv». Jämför man
Presidentens döttrar, Grannarna, Familjen H. och Hemmet,
i artistiskt hänseende utan fråga hennes yppersta arbeten,
analyserar och framställer de i dem befintliga
karaktärstyperna, skall man, med obetydliga förändringar, ständigt
återfinna samma karaktärer. Det oförargliga skämtet, eller,
om jag så må säga, det goda lynnet, som överallt
framkväller, är däremot, i förening med det sedligt rena, ja,
fridfulla framställningssättet, av oförgänglig art. I romanens
lyrik, i prosans idyll är hon också av sina samtida
oupp-hunnen. Här kan jag icke avhålla mig från ett särskilt
omnämnande av hennes Dagbok, vilken, märkvärdigt nog, med
kallsinnighet mottogs av publiken och från kritikens sida
rönte alltför liten uppmuntran. Detta resultat förefaller mig
innebära en orättvisa. Abstraherar man de ovan anförda
felen, vilka även igenfinnas i Dagboken, till dem ytterligare
lägger ett slags koketteri med lärda termer — det enda
koketteri till vilket hon någonsin gjort sig skyldig — vilka
ofta nog hänga tyngande på händelserna, till och med på
den forna så sylfidiska lyriken, så innehåller dock boken
mycket av det gamla »goda lynnet», mången frisk fläkt från
varmare luftstreck, många skimrande ljusblickar ur
framtids-kvinnans klara, milda, forskande ögon.*
Sedan jag nu skildrat de båda författarinnorna var för
sig, torde det tillåtas mig, att, sammanfattande de olika
konstnärskapen hos båda, mellan dem uppdraga följande parallell:
Koloriten i George Sands skrifter äger en märkbar
likhet med färgtonen i Michel Angelo Caravaggios tavlor.
* Vid föredragets delvisa omtryck i Ny 111. Tidning
n:r 8 1866, tilläde E. K.: »Hennes senare arbeten hava med
kallsinnighet mottagits av publiken och från kritikens sida
rönt föga uppmuntran.» E. K. medger att detta varit i viss
mån berättigat, dels på grund av ovannämnda fel, dels på
grund av ett visst sentimentalt pjunk, men de senare böckerna
ha dock nog av de tidigares förtjänster för att en ny upplaga
borde utkomma, vilken kunde skänka en bättre lektyr åt den
uppväxande ungdomen än den, som den nu ihärdigt förses
med av våra många »blåstrumpor»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
