Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som bekant är, hade Caravaggio låtit måla sin ateljé helt
och hållet svart och låtit ljuset falla ned endast ovanifrån,
varigenom alla föremål erhålla ett högst originellt utseende
med starka dagrar och skuggor. Dessa skarpa skuggor
sakna dock förmedling av slagskuggor, bliva oklara och
förlora sig i mörker. Isynnerhet förr tyckes även George Sand
hava målat sitt arbetsrum — samtiden — i svart, ehuru man
ser, att också hon låtit ljuset falla ned ovanifrån på hennes
skapelser. Större likhet än mellan George Sand och
Caravaggio förefinnes mellan Fredrika Bremers kolorit och Guido
Renis. Dennes ofta av en hög, idealisk skönhet livade
kvinnor äro målade med en matt, ehuru behaglig färgton.
Karnationen stöter i ljusgult, men är mild och angenäm. Fredrika
Bremer saknar också det där »tusan-djävliga», som Sergel
benämner det, men huru innerligt ömt och vekt smyga sig
ej hennes älskliga bilder, likt Guido Renis, in i själen!
George Sand manar till handling, visar vägen till striden,
kastar sig själv däri och kommer oss att blygas att icke
våga följa en kvinna. — Fredrika Bremer tager den av
striden trötte och utmattade och förer honom liksom i lä i
sina skrifter, det känns gott i vår tids biåsväder. Men när
hon så vårdar honom, sker det för att han ånyo måtte hämta
krafter att återbörja striden. — Med all sin stora olikhet äga
därför dessa båda personligheter just i detta mål sin
förenings-och attraktionspunkt; även i utförandet sakna de icke heller
en viss samstämmighet. Ehuru George Sand är den
mörkgröna skogen och Fredrika Bremer den ljusgröna ängen,
så äga de nämligen ett gemensamt — det nordiska tycket.
George Sands konstnärskap är en underbar blandning av
söderns passionerade kvinnlighet, förenad med nordiskt
tankedjup och allvar. Det är icke blott en frikostig naturs
tillfälliga skänker, utan äger sin grund i det förflutna. Det
torde kanske vara obekant, att George Sand härstammar på
mödernet från — Sverige? Hon har ett svenskt, historiskt
ryktbart blod i sina ådror. Marskalken av Sachsen, en av det
adertonde seklets största fältherrar, var, som bekant, naturlig
son av August den andre i Polen och Aurora Königsmark.
Hans dotters sondotter är — George Sand. Tillfälligtvis eller
i arv — det må nu vara hur som helst — genomgår en
germansk sträng denna sydliga eller snarare tropiska själ. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
