Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som exempel på betydelsen av att ha något att
leva för, skildrar Emil Key följande bild ur verkligheten:
Sommarnöjet.
Notarien X. promenerar på Karl den trettondes torg.
Alléerna voro visserligen gröna och lummiga, men solen
brände starkt utanför dem. Intet mer än träden såg lantligt
ut. Där voro promenerande och kurtiserande, siden, guld och
koketterande ögonkast. Stadslivet hade blott gjort en
dekora-tionsförändring.
»Det är ändå bra tråkigt att sitta innestängd i ämbets-
som så fördelaktigt distingerar ett rent hjärta; ja, om hon
fortfar, kan hon aldrig bli ett Guds barn, vilket jag hoppas
vi allesammans skola bli.
Märta (en flicka av adlig familj): Kors nVamiel inte
blir m’amie Guds barn?
Lärarinnan: Hur så, söta Märta? Bevars för annat 1
Märta: M’amie blir nog bara Guds mamsell!
Som ett motstycke till denna religionslektion med
fröknarna själva, berättar Emil Key — med samma syster till källa —
om en annan religionslektion inför fröknarna. En hushållerska
på Ryssbylund hade gift sig med en skomakare i närheten.
Hushållerskan gjorde anspråk på »finare» vanor; vid sitt eget
bröllop hade hon bevisat dessa genom att sminka sig med
»krösamos» för att få vacker färg till alla de grannlåter,
fröknarna lånat henne för att stå brud. Denna skomakarmadam
hade en halvstor styvdotter. En gång, när de unga fröknarna
på Ryssbylund kommo på besök, höll styvdottern på att läsa
upp sin katekesläxa. Madamen utbrast patetiskt: »Nådig
fröknarna kan aldrig tro vad jag gråtit 1 Ja, jag har gråtit visst
ett halvstop för den här flickungens skull: jag kan aldrig få
bildningen att ta på henne. Håll på med din leschon för
nådig fröknarna, och var inte så där timidblyg å dig; men
kom ihåg vad jag sagt: inga gexter när du talar med Gudl»
Flickan plockade på förklädet och tittade förlägen i golvet.
»Andriette,» utropade styvmodern, »jag säjer dig: se på
fröknarna, ditt nöt, när du talar med Gudl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
