Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan till och med i Småland och Blekinge stugor med
fönster på taket — utvisade en liknöjdhet och en brist på
sinne för det sköna, härrörande från den varje dag
återvändande striden för det tarvligaste livsuppehälle.
Possessionatens ställning var föga bättre. Han ägde
visserligen sin egendom mera skuldfri, men samma egendom
gav stundom icke ens ränta på den skuld han då ägde. Att
förbättra sin jord, att nedlägga kapitaler i sin egendom var
mera vågat än nu. Penningar kunde blott erhållas och
till obetydliga belopp i huvudstadens kassor. Hade någon
ett par tusen riksdaler att låna ut, så var detta ett
evenemang i orten. Ofta Jågo dessa penningar månadstal
oförräntade i chiffonjélådan. En god hushållare var därför noga
om tolvskillingen men lät sorglöst och saklöst hushållet äta
upp vad egendomen producerade. Att uppbulla mat, vartill
inga kontanta inköp erfordrades, var vanligt för den svenska
gästfriheten; förfinad lyx i anrättningar sällsynt. Sedan
informatorn och guvernanten blivit avlönade, sedan avgiften på
Karlberg eller utgiften vid akademien för sönerna, Gud vet
hur, blivit hopskrapad; sedan hustru och döttrar blivit klädda,
fanns sällan något övrigt till inköp av böcker. Kunde något
lässällskap på landet bringas till stånd, eller bolag ingås
om en tidning — vari man efter veckotal fick inhämta den
tarvligaste redogörelse av dagens nyheter — var detta ett
framstående bevis att man följde med sin tid. De bildande
resorna inskränkte sig till att Karl- och Oskarsdagarna
bevista balerna i närmaste stad.
Sådan var jordbrukarens levnadsställning vid början
av 1830-talet, och envar som då tillbragt någon längre tid
eller blivit uppfödd på landet, måste medge att vi målat
efter naturen och att ingen överdrift i skuggning förmörkat
tavlan över denna, den »gamla goda tiden».
Under dessa förhållanden var köpmannens ställning
given. Hans avsättning av annat än rena
förnödenhets-artiklar måste vara jämförelsevis obetydlig. Det oaktat
berodde hans vinst huvudsakligen på i vad mån han var en
skicklig lurendrejare. Den djärvaste smugglaren ansågs
fördenskull såsom den störste köpmanskapaciteten i våra
provinsstäder. Av lantmannen kunde sällan kontant likvid er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
