Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årsväxten och de goda utsikterna den tycktes bebåda,
avbröt Friman samtalet och yttrade:
»Ni minnes ju vad vi avtalade i dag åtta dagar sedan?
Stån I vid det, så är det så gott att vi ta ihop me’t nu
— eller hur?»
»Ja vasserratri, vad vi det vilja,» svarade Jon Olsson,
»vi är just litet förvetna på att få höra vad herr Friman
har att säga oss i den här nya riksdagssaken.»
»Nå väl då,» återtog Friman, »men först och
främst, ett ord så gott som två! Vi ska ha rent spel
framför allt, och då ska vi börja med att medge, att det
särdeles förr i världen härskade en viss misstro mellan herrar
och bönder eller hur? Icke sant, så har det varit, och så
är det i viss mån än både med rätt och med orätt? Mellan
oss herrar, som äro jordbrukare och de jordbrukande
bönderna, har det väl aldrig varit någon särdeles stor skillnad,
åtminstone inte här på orten,’Gud ske lov. Det har aldrig
varit värre än, att när man fått komma tillsammans och
höra vad var och en har velat, så har det varit lätt att
komma överens.
Det har gått just som i den gamla historien om ett äkta
par vid namn Johan och Johanna, som levde i många år
tillhopa och visserligen gnabbades ibland, men på det hela
kommo gott omsams. Men en dag hade de köpt ett nytt
bolster på en auktion. Johanna sade, att det var för hårt
och Johan att det var för mjukt och så kommo de i gräl
med varandra. Sen de gått och sett sura ut hela dagen
kommo de överens att lägga bolstret mellan sig om natten.
Sedan de nu sålunda legat för sig själva en stund, mycket
buttra och tysta, så nös Johan, ’Gu hjälp dig!’ sade Johanna
över bolstret. ’Sa du Gu hjälp mig?’ ropade Johan, ’bort
med bolstret då!’
Och så må det vara mellan herrar och bönder: bort
med alla bolster! Bort med all förbehållsamhet, all misstro
för blotta namnets skull, då man icke annars har det till
personen! Vad är det väl för skillnad på en herre, som
äger ett par hemman och en bonde, som äger ett halvt?
Vem kan nu för tiden säga var herremannen börjar och
var bonden slutar; hava vi icke mången bonde i en herre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
