- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
301

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»fortfarande göra sig skyldig till en tvåtusenårig
orättvisa; till samma brott, som judarna begingo under en enda
dags förvildning, om vilken offret för deras fanatism, den
gudomlige stiftaren av vår religion, själv utlät sig: ’Fader
förlåt dem, ty de veta icke vad de göral’ Om nu judarna
skulle förebrå oss och säga: ’för att giva oss medborgerliga
rättigheter fordren I att vi skola bliva kristna, men själva
viljen I icke vara det i anda och sanning’ — skola vi icke
då förstummas, vi, lärjungarna av fridens, försoningens och
kärlekens religion? Nej, vi skola icke förstummas, vi skola
säga: Se här, mottagen dessa rättigheter, och nu, sedan ni
fått dem, är det er plikt att leva och dö med oss för det
fosterland, som blivit edert!»

Flera andra talare biträdde förslaget, som antogs
’av båda kamrarna.

Järn vägsfrågan gav åter Emil Key anledning
till ett principuttalande. Han frågade varför man ej kunde
besluta sig att understöda de enskilda banorna då det
visat sig att dessa bygga billigt men staten dyrt? Han
var ej av dem, som frammanade frihetstiden som ett
avskräckande exempel, men han varnade för att i de
oavlåtligt återkommande järnvägsfrågorna fanns ett nytt
medel till korruption: man måste få ro för dem genom
ett planmässigt fortskridande. Han fortsatte sina
yrkanden på sparsamhet i fråga om järnvägarna i hoppet
att droppen slutligen urholkar den hårdaste sten; liksom
sina yrkanden på att riksbanken skulle stärkas genom
att få behålla större delar av sin vinst och slutligen på
ett närmande till den franska finanspolitiken med ett
inhemskt fondsystem.

»Visserligen når man ej mycket på en gång, det
har jag redan lärt,» yttrade E. K- »Men man får
åt-nöja sig med ett framåtskridande steg för steg.»

Man kunde t. ex. besluta att staten ej byggde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free