Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Riksdagen 1875 - Civila konungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om över huvud monarkerna i framtidens historia skola
äga något längre bestånd, så måste det bliva såsom civila
• lalschefer, ärftliga presidenter, vilkas intressen
sammanfalla med deras folks, seft ur ren folklig synpunkt, icke
ur ensidigt dynastisk.
Ju mera härarna ökas och regenterna — sedan de
tillfredsställt fåfängan att kunna skryta över och visa sina
militära »tillgångar» för furstliga bröder och kusiner — giva
vika för frestelsen att, när en gång dessa tillgångar finnas,
också använda dem mot varandra; ju mera en stigande
upplysning lyfter människan uppåt, medan onyttigt ökade
skattebördor trycka henne nedåt, desto hastigare skall spörsmålet
framställa sig: icke om större eller mindre regeringsmakt
u t. a n om konungadöme eller republik.
Tillkommer så att regenten personligen gör anspråk
på att själv veta allt, förstå allt och styra allt,
fordrande att detta erkännes såsom både ett personligt och
ett kungligt prefogativ, för att icke säga såsom en Guds
nåd och en kunglig nåd,; är han tillika nervöst känslig för
och nogräknad om yttringar av »undersåtlig vördnad och
tillgivenhet» — så sprider sig detta naturligen från regenten
till hans omgivning och »statstjänarna» i allmänhet. Och
dessa — som under en till äventyrs alltför »toujour»
företrädare tyckte att allting gick an — skola snart slå om och i
stället yttra en alltjämt stegrad fasa för varje förment
uraktlåtenhet i bemälda avseende och för varje anmärkning i
enlighet med vad som nyss blivit sagt.
Härigenom måste spänningen mellan olika tänkande
bliva starkare, samhällsskiljaktigheterna skarpare, och ansvaret
slutligen samla sig omkring, efterräkningar riktas mera
uteslutande mot en sådan regent personligen, vilken dock
under den mera enkla och anspråkslösa rollen av en civil
konung kunde förvärva sig samtidens kärlek och
eftervärldens erkännande.
Europas furstar befinna sig sannerligen för närvarande
vid en skiljoväg. Vilja de icke följa med folken i den
fredliga riktning, som alltmer blir en följd av en
framskridande upplysning, så skola dessa folk mer och mer
frånvänjas att i furstarna se sina anförare. De skola i dem se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
