Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Riksdagen 1875 - Ytterligare ljus över ministerkrisen, den s. k. Bergsprängningskrisen. 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maj: t icke drog i betänkande att av byråkratiskt rätthaveri
framkalla en konstitutionell konflikt genom att disputera
denna grundlagsenliga makt — av riksdagens flertal
upprepade gånger hävdad — kunde ej en man med friherre
Aker-hielms ovan antydda åsikter vara lämplig regeringsledamot.
Vad som föranledde statsrådet Bergs avgång är ej fullt
klart. Det var kanske lika mycket trötthet som en
återstående känsla av solidaritet; kanske lika mycket
förnimmelsen av att hava blivit överflödig som en därav, eller av
andra orsaker, framkallad känsla av otrevnad.
Det har blivit utspritt, upprepat och slutligen trott,
att landshövding Wennerbergs avgång var beroende av
statsrådet Bergs, d. v. s. att den förre avgick därför
att den senare tog avsked. Ingenting kan vara mera
gfundfalskt än detta rykte. Förhållandet var att
statsrådet Wennerberg inte ville taga avsked, något som han
själv icke gjort någon hemlighet av. Man kan ock lätt förstå
detta, i betraktande av att han såsom ecklesiastikminister
— och för detta sitt viktiga ämbete intresserad — hade
åtskilliga påbörjade arbeten ofullbordade. I alla händelser
bör det icke vara lockande för en man i herr Wennerbergs
ställning och ålder att helt och hållet byta om
verkningskrets och sätta sig in i nya förhållanden. För
rådkammarens ledamöter kunde det naturligtvis ej länge bli en
hemlighet, att konungen önskade få besätta deras platser med
andra personer. Men de av dem för vilkas avlägsnande cj
förelåg någon av riksdagen framkallad anledning, kunde lika
naturligt endast med största obehag erfara denna konungens
avsikt, vilken ock med rätta blivit offentligt klandrad. Ty
i detta förfaringssätt röjde sig ett begär att göra
rådkammarens sammansättning mer beroende av konungens
personliga vilja än av det lands förtroende vars
angelägenheter skola förvaltas. Denna uppfattning tog sig ett livligt
uttryck i en uppseendeväckande artikel i Nya Dagligt
Allehanda under rubrik »Antingen — Eller», vilken artikel, som
dessutom innehöll åtskilligt annat än en skarp föreläsning
för regenten, tillskrevs statsrådet Wennerberg.* Detta för-
* Artikelns författare var Curry Trefferiberg.
(Utg. anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
