Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Riksdagen 1875 - Ytterligare ljus över ministerkrisen, den s. k. Bergsprängningskrisen. 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inträde skulle hava sin grund i hans ställning inom
riksdagen och till lantmannapartiet — var för tidigt
väckt.*
Under april skrev Emil Key några kortare artiklar**
varav den ena anspelar på Treffenbergs ljungande artikel
— Antingen-Eller i N. D. A. — som huvudsakligen
var riktad mot tanken på en ministär Posse. Tonen i
dessa artiklar som här - oväsentligt förkortade — med-
* i Louis De Geers Minnen (del II; sid. 178—186)
finnes hans framställning av »Bergsprängningen». Emil Key
har skildrat sakläget efter Arvid P o s s e s
meddelanden. Man förstod ej, yttrade Emil Key muntligt, att
lant-mannapartiet endast ville och kunde följa Posse ifall dennes
villkor fylldes: att hans inträde i konseljen måste betyda
systemändring. När »man» en gång frågade Carl Ifvarsson om
lantmannapartiet skulle följa Posse, ifall denne fick uppdrag
att bilda ministär, gäv Carl Ifvarsson det bekanta svaret: »Ja,
till dörren, Ers Majestät,»"’ ett yttrande, Som blivit lika
missförstått som bekant. Ty det innebar vissheten, att hade
Posse d å inträtt I ministären, kunde detta icke betytt att
ministären skulle komma att kämpa för lantmannapartiets
åsikter. De, som ansågo att lantmännen under inga villkor
ville följa honom längre än till dörren, voro —1 som man
ser-av det föregående -— illa underrättade. Posse ville icke ens
motta talmansklubban »så länge en trasa av 1870 års ministär
fanns kvar i byken». Men dessa och liknande yttranden
hade den enkla orsaken att han under striderna börjat inse
att lantmannapartiets riktlinjer måste bli de för en
framgångsrik politik bestämmande. Man berättade även att en
lantmannapartist 1875 blev tillfrågad varför partiet icke ville
stödja en ministär Posse och om man icke fruktade att förlora
honom i partiet? Lantmannen skulle ha svarat: »visst icke,
han stannar ändå kvar hos oss; var skulle han annars ta
vägen?» Det är möjligt att uttrycket blivit fällt, men den
som fällde det talade då utan djupare insikt i sakläget.
(Utg. anm.)
** I Dagens Nyheter och Svenska Medborgaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
