Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Riksdagen 1875 - Ytterligare ljus över ministerkrisen, den s. k. Bergsprängningskrisen. 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delas, visar bäst hur föga lantmannapartiet kämpade vare
sig för eller emot en ministär Posse, som vid denna
tidpunkt icke syntes dem bebåda någon principförändring.
Man ordade om att partiet då »svek» Posse. Partiet hade
lika litet försvurit sig till honom som han till partiet.
I )etta ville alltjämt helst att De Geer skulle göra de
stora frågorna till sina. Följande E. I<: s artikel vittnar
härom:
Den stora aktning, vi hysa för friherre Louis De
G c er, gör det ganska oangenämt för oss att offentligt
klandra hans åtgärd att avsäga sig det förtroende
majoriteten i första kammaren i lördags lämnade honom att vara
ledamot (och i följd därav även ordförande) i det särskilda
utskottet för militärfrågans behandling. Det skäl han för
avsägelsen androg — att han ej kunde på samma gång hinna
arbeta i utskottet och vara ordförande i lagberedningen —
medgiva vi visserligen icke vara utan all betydelse. Men det
ser dock mera ut som en behändig förevändning än som
ett verkligt skäl. Vad första kammarens majoritet
fordrade och väntade av friherre De Geer var att han skulle
lämnat auktoriteten av sitt namn och sitt personliga anseende
åt de principiella beslut, utskottet möjligen kan
komma att fatta; men det är detta, som friherre De Geer
genom sin avsägelse har undandragit sig.
Då friherre De Geer i fjol av konungen erbjöds att
bilda en ministär, drog han sig undan. Då han i år av
representationen erbjöds den viktigaste plats, den för
närvarande hade att förfoga över, drog han sig också undan.
Han har sålunda inför båda statsmakterna förklarat att han
ej vidare vill föra sitt lands runor. Då man — för att
begagna ordalagen i alla officiella förklaringar från fjolåret
— tager i betraktande friherrens »särskilda ställning till
representationen», kan det ej nekas att det ser ut som
skulle »onda tungor» verkligen ha rätt, då de påstå att herr
friherren börjar bli rädd för sitt eget verk. Vi ha i det
längsta betvivlat detta påstående och ansett det endast som
förtal av dem, som aldrig kunna tillgiva friherre De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
