Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Riksdagen 1875
- Ytterligare ljus över ministerkrisen, den s. k. Bergsprängningskrisen. 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städse lät »detta vare detta». Aldrig bestämdes hans
uppträdande av någon slags lust att vedergälla.[1]
Det var denna förmåga att se andras tankegång
med dessa andras ögon, som kallades svaghet hos
partichefen. En sådan går säkrast med skygglappar.
Emil Key handlade städse efter en av honom ofta
anförd psalmvers:
»Vad vännen lämnat kvar i vänskapens förvar,
må han som trätobror där ännu finna kvar.»
Ofta återhöll han i diskussionen en kvickhet, som
kunde varit av god verkan men givit en motståndare
ett onödigt hugg.
Att på grund av gjorda tjänster ställa krav på
återtjänster skulle varit honom omöjligt. Det ord, som
Åkerhielm i ovan anförda brev brukar — ridderlig —
var betecknande för talarn som människan.[2]
[1] I barnaåren förefalla oss våra föräldrar såsom
orubbliga, allt behärskande verkligheter, hos vilka det aldrig
faller barnen in att något kunde vara annorlunda. De
ögonblick, då denna självklarhet först rubbas, då man
börjar jämföra, bli därför oförglömliga. Min första
upptäckt att min far var olik andra skedde i tolvårsåldern.
Statfolket på Sundsholm var missnöjt med den detta år dåliga
säden och ville ha ersättning i kvantitet eller på annat sätt.
Några av de vid sakens behandling närvarande påpekade att
i Emil Key’s eget hushåll åt man ju det dåliga mjölet.
Men han tog statfolkets parti; framhöll att för dem — med
deras ringare omväxling i föda — betydde brödet så mycket
mera och att deras ersättningsanspråk därför voro fullt
berättigade. Det gick då upp för mig att så tänkte och
handlade kanske bara vår far. Respekten för »pappa» värmdes
från den stunden av beundran för människan.
[2] Det ovannämnda anfallet på Gripenstedt och några
ord till Stockholms förste semitiske representant utgöra
i detta fall undantag. Denne representant uppträdde mot
lantmannapartiet på ett i sak som form lika fränt sätt.
Detta föranledde Emil Key till anmärkningen: att intet
bättre visat honom huru djupt rotat den personliga frihetens
begrepp var i svenska sinnen, än det tålamod varmed
lantmännen tålt denna Stockholmsrepresentants bruk av sina
nyvunna politiska rättigheter. Emil Key ångrade hugget
innan vilket han dock själv av Rubenson blivit sårad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emilkey/3/0060.html
