Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Riksdagen 1875 - Ytterligare ljus över ministerkrisen, den s. k. Bergsprängningskrisen. 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här förbigås de många tal Emil Key höll med
anledning av enskildas böner. I fråga om pensioner hade
han en stark känsla av det orättvisa i att, när en
ämbetsman länge tjänat med hög lön, som han väl kunde sparat
på, ansågos dock alltid han som hans änka berättigade
till pension. Men om en annan arbetat lika länge och väl
för det allmänna, då ansågs varken han eller hans
änka ha denna rätt. Många vädjade även till Emil Key
för att han skulle främja någon idé, något företag. Han
var hjärteglad om hans ord någon gång kunnat hjälpa
en behövande till en pension; om hans övertygelse
samstämde med — eller t. o. m. omstämdes genom —
någon redogörelse från den, som en sak gällde. Han
var nästan dagligen utsatt för sådana böner och
redogörelser, men alla dylika brev har han förstört. Besöken
kunde han ju för sin familj ej förtiga men ofta deras
orsak.
Om Emil Key’s politiska tal — som om hans
politiska handlingar — kan man säga att han var för mycket
poet för att vara en rätt politiker, liksom han var för
mycket politiker att bli en rätt poet.
I hans politiska bana upprepades fabeln om den
ädelt danade lervasen, som reste samman med
bronsvasen: denna förblev hel i sin form medan lervasen
krossades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
