Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ögonblick som detta det uppenbaras vad
som bor i en människa. Hela Emil Key’s riksdagsarbete
var slaget i spillror. Över hans eget öde låg djupt
mörker, men hans första hjärtesuck gäller fäderneslandet.
De ovanstående raderna nedskrevos omedelbart efter
avgörandet i ett brev, som jag sålunda fortsatte:
»Det var så synd om far i dag, att jag bara kunde
gråta. Det är oerhört hårt att ett helt livsarbete skall
stranda på andras egennytta. Ty det var några svikande
statsrådsaspiranter och hämndgiriga illviljor, som
fram-bragte resultatet i första kammaren. Då herrarna talade
om saken kommo de överens om att detta blott är en
början till den egen tl iga. striden, som blir om
en skandinavisk republik.* Brevet fortsatte:
»Framtiden skall nog bota alla skador av detta beslut
i dag. Men inom. samtiden kan det ej ske. Huru striden
än kommer att sluta: far får ej vara med om det. Han
har blivit bland dem, som fallit utan att segra; bland
dem, som offras vid folkens utvecklingsarbeten. Det är
oerhört hårt att vara bland offren. Det är slut nu med
hans uppgift i andra kammaren och han tänker avsäga
sig sin plats där i vår. Ingen har dessa sjutton år känt
och handlat med renare fosterlandskärlek än han.»
Själv tecknade Emil Key sakläget med några ord
(i brev till G. Aldén) där han säger att det är en klen tröst
att andra kammaren gjort sitt, när »Sisyphusstenen
åter halkat oss ur händerna och rullat i framtidens
mörker — där den åter får framletas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
