Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄNSÖFVEltSIKTEIi. STOCKHOLMS STAD.
23!)
Stockholms stad.
Folkmängden i Stockholms stad uppgick år 1750 till 00,000 personer.
År 1805 uppgick den till 73,000 och år 1910 till 342,000 personer.
Stockholms närmaste omgifningar dröjde ganska länge att antaga
förstadskaraktär. Sedan några årtionden tillhaka har dock denna karaktär utpräglats
allt starkare, och tör närvarande kunna såsom ett förstadsområde betraktas
do åtta socknarna Bromma, Sundbyberg, Spånga, Solna, Danderyd, Lidingö,
Brännkyrka och Nacka. (Af dem är, såsom bekant. Brännkyrka från och med
1913 införlifvad med hufvudstaden). Folkmängden inom detta område år
1750 är obekant, men utgjorde sannolikt mellan 4- och 5,000 personer. Ännu
år 1810 var siffran 5,000 icke uppnådd, och ännu är 1870 icke siffran 10,000.
Ar 1910 var folkmängden däremot 70,000 personer, och i närvarande stund
(vid slutet af 1912) kanske ej längt från 80,000.
För året 1720, eller vid det stora nordiska krigets afslutning, kan man
uppskattningsvis antaga en folkmängdssiffra för det egentliga Stockholm af
ungefär 45,000 personer. År 1760 hade denna siffra stigit till 69,000
personer, eller med öfver 50 procent, — en för detta tidehvarf ingalunda
föraktlig tillväxt. Då, efter hvad J. W. Arnberg meddelar, den under
frihetstiden nyskapade industrien visade stark benägenhet att, mot ständernas önskan,
koncentrera sig i Stockholm, finner inan häruti en rimlig förklaring till
hufvudstadens framsteg under denna tid. Äfven handeln och sjöfarten blomstrade
upp under dessa årtionden, såväl i Stockholm som i Göteborg. Men efter 1760
(alltså ungefär när frihetstidens merkantilisliska politik begynte dala) följde för
vår hufvudstad en period af åttio år, utmärkt nära nog af stagnation. Ar
1840 ägde Stockholm ännu endast 84,000 inb., och tillväxten hade under
bela den länga mellantiden icke ens hållit jämna steg med riksfolkmängdens.
Ar 1700 hade Stockholm omfattat mer än 36 promille af rikets bela
folkmängd; år 1840 hade det sjunkit ned till mindre !tn 27 promille.
Som man i vårt land nästan aldrig studerat någon annan ekonomisk
historia än den ekonomiska lagstiftningens, så har ej heller denna vår
hufvud-stads vidunderliga, åttioåriga stagnation väckt någon större uppmärksamhet
hos våra historieskrifvare. Nägot försök att närmare utreda orsakerna till
densamma har aldrig gjorts. Att förlusten af Finland var ett svårt slag för
Stockholm, är tydligt, men när detta skedde, var stilleståndet inom stadens
folkmängd redan ett halft århundrade gammalt.
I rent yttre bemärkelse framträder såsom orsak till stagnationen det under
kela tidrymden i fråga härskande mortalitetsö/verskottet i Stockholm. Men
detta förhållande är naturligtvis i sin ordning ett uttryck för samhällelig
slöhot och slapphet, — sammanhängande mod ekonomisk stagnation. Det finnes
’eke något ursäktligt skäl, hvarför i mer än hundra är dödligheten i Stockholm
skulle vara långt större än i London, Taris och Berlin.
Först under 1840-talet kan man spåra ott begynnande uppvaknande i
Stockholm, — till en hörjan dock mycket svagt. Strax efter 1850 torde
Stockholm ha hunnit till 100,000 inb., om det nuvarande förstadsområdet
inräknas, hvilket visserligen da för tiden ännu icke begynt antaga stadskaraktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
