Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄNSÖKVKRKIKTKK. KALMAK LÄN. 297
kalniiir län.
Kalmar lci.11 omfattar en areal af 11,543 l;v.-kilom, ocli äger 228,000
inb. nil storleken är det, det nionde i ordningen af våra län. ocli till
folkmängden det trettonde, — för halftannat århundrade sedan det ättonde.
Inom länets nordligaste, till Östergötland gränsande del, är gneis den
allmännaste bergarten, (iränsen mot söder för dess utbredningsområde
angifves ganska noggrant, genom en linie frän Åtvidaberg till l.oft.ahummar.
Berggrunden inom bela återstoden af tustlandsdeleu bestar öfvervägande af
graniter. Bland graniterna, erbjuda de, som bilda skärgarden mellan Gamleby
i norr och Mönsterås i söder, ett särskildt intresse pa grund af sin
praktiska användning. Vanligen äro dessa graniter röda, medelkorniga. ej sällan
grofkorniga. Förutom dessa till urberget hörande bergarter finnes äfven den
till kambrisk-siloriska systemet hörande fucoidsaiidstenen inom detta läns
fastlandsdel, nämligen utmed Kalmarsunds kust, ungefärligen Iran Fniåns
mynning och ända ned till Blekinge. Bergarten går visserligen högst sällan i
dogen, men de många block af densamma, som här träffas, tyda på att den
likväl bildar grunden inom hela detta område. Den är alltså antagligen
orsak till att terrängfonnerna inom denna del af länet, äro långt jämnare än
eljest är vanligt.
Ölands berggrund bestar uteslutande af katubrisk-siluriska bergarter,
hufvudsakligen ortocerkalk. hvilka ligga i mot öster svagt stupande lager. En
följd häraf iir, att pä öns östra sida kalklagren sänka sig långsluttande ned
under hafsytan, men däremot pa västra sidan bilda en tvärbrant, den s. k.
Västra landborgen. Kalkstenslagren gå flerstädes i dagen; företrädesvis pä,
det inre af öns södra tredjedel, den s. k. Alvaren.
Af länets fastlandsdel har vid pass en tredjedel, nämligen gränstrakterna
mot grannlänen i väster, legat ofvan det. senglaciala hafvets nivå. Inom
denna trakt saknas därför marina aflagringar fullständigt; däremot finnas
sådana inom bela det öfriga området, ehuru sällan i större omfattning. I
länets norra del, särskildt Tjust, beror detta förhallande väsentligen af
t.er-rängons beskaffenhet. Denna är nämligen i hög grad söndersplittrad och
bildar ett fullkomligt virrvarr af dalar och höjder, hvilka ojämnheter de
sedi-mentära jordlagren icke förmått utplåna. I.iingre mot söder är visserligen
terrängen jämnare, t. ex. inom den kambriska sandstenens område, men icke
desto mindre är äfven här moränen en allmän jordart. Särskildt om man
jämför kusttrakterna med motsvarande landskap vid Vesterhafvet, Halland,
’äller ler- ocli sandaflagringariias obetydliga utbredning genast i ögonen. Denna
ojämna fördelning torde i främsta rummet hero därpå, att den del af det
sm&ljindska höglandet, fran hvilken Kalmar läns sediment leda sitt ursprung,
är betydligt mindre än motsvarande område pa västra sidan. De
sedimentära jordarternas utbredning är alltså proportionell mot det område, från
hvilket de härstamma.
Att sedimentafsättiiiugcn pa östra sidan uf småländska höglandet varit
obetydlig, framgår äfven däraf, att hithörande jordarter äro mycket sparsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
