Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länsöfvkrsikter. Västmanlands län.
423
Viistiiiiiillands liin.
Västmanlands län omfattar en areal af 0,740 kv.-kilom. och äger 157,000 ini».
Till storleken är det, det sjuttonde i ordningen af vara län, och till
folkmängden det tjugonde, — för halftannat århundrade sedan det fjortonde.
Berggrunden är inom detta län jämförelsevis enformig, i det att den
blott utgöres af till urformationen hörande bergarter. Gneiser anträffas på
Mälaröarna och i trakterna närmast norr om dem, där deras största
utbredningsområde sträcker sig mellan Västerås och Köping. Graniter af olika slag
äro länets allmännaste bergarter. Leptiter och dem närstående bildningar
hafva rätt stor utbredning i iiinets nordvästligaste del frän trakten norr om
Norberg ned till Riddarhyttan. Som vanligt omsluta dessa bergarter
inalm-och kalkstensförekomster, nämligen i Skinnskattebergs, Norbergs och
Västanfors socknar. Ojämförligt viktigast är Norbergs graffält, som har en största
utsträckning af 7—8 kilometer och hundratals grufvor, naturligtvis till stor
del numera utbrutna. Närbesläktade bergarter utbreda sig äfven öster och
sydväst 0111 Sala. Här omgifva de länets största bildning af urkalksten, och
denna innesluter i sin tur en betydande massa blyglans.
Morän är den allmännaste jordarten inom länets nordliga delar, men ju
längre mot söder man kommer, desto mindre sammanhängande blir dess
utbredningsområde, därigenom att leror inkräkta pä detsamma och till allt
större del öfvertäckta moränen. 1 afseende pä sin sammansättning visar den
sig \ara ganska nära beroende af berggrunden och följer därför i allmänhet
dennas växlingar. Då. såsom redan är nämndt, blott urbergarter förekomma
inom länet, och den hithörande kalkstenen är mycket svärförvittrad, är
följden däraf den, att moränen oftast saknar kalkhalt. Bland lerorna bar
isliafs-lera mycket stor utbredning, enär blott några obetydliga delar af länets
längst i nordväst belägna trakter höja sig ofvan högsta marina gränsen, som
t. ex. vid Norberg ligger 183 meter öfver den nuvarande hafsytan, mon till
följd af att yngre bildningar aflagrats ofvanpå denna lera, går den sällan i
dagen ute på öppna slätten, utan vanligen blott vid foten af berg eller
morän-kullar, eller där något vattendrag skurit sig ned genom de yngre lerorna.
Itess undre lager äro ofta starkt kalkhaltiga, mon dock i mindre grad än
motsvarande bildningar i Uppsala län, hvilket säkerligen beror på det större
afståndet frän de numera försvunna siluriska bildningar norr om Uppland,
som förlänat märgeln i särskildt de norra delarna af detta landskap en så
hög kalkhalt. Att orsaken är denna, antydes äfven däraf, att kalkhalten inom
Västmanlands län i stort sedt aftager från öster mot väster. I länets södra
del nar märgeln fram till Köping, men i dess nordvästliga trakter saknas den
alldeles. Ofvanpå ishafslerau hvila yngre leror, af hvilka östcrsjöleran bildar
det öfversta lagret. Den är en vanligen bördig, men till följd af sin styfhet
svårbrukad jordmån.
Torf markernas areal bar beräknats utgöra !>•;) \ af hela länets. De
saknas i allmänhet på slätthygdon i söder, men äro desto vanligare i mera
nordliga trakter. Såväl kärr som mossar förekomma, men de förstnämnda
äro icke pä långt när sä allmänna eller godartade som exempelvis inom Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
