Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄ.VBÖFVERSIKTER. KOPPARBERGS LÄX.
443
endast de då for tiden afsättningsbara minimidimcnsionerna, eller vanligen
träd med diameter 9—10 tum 20 fot från marken och däröfver. Till
följd häraf hafva dessa skogar ej blifvit hårdt anlitade geuom
afverknings-rätten, utan — fränsedt en skuggsida för beståndssammansättningen, i det att
tallen genom den planlösa dimensionsafverkuingen undanträngts af granen —
hafva de i stället vid afverkningstidens utgång haft ett godt och till synes
så godt som orördt skogskapital. Sådana afverkningsrättcr hafva i öfre
sock-narne under senare åren i afsevärd mängd utgått, och blir jämväl för
framtiden så fallet till omkring ar 1920, då de Hcsta femtioåriga
afverkningsupplå-telscr torde hafva återfallit. Detta gör, att med ingången af nya seklet möjlighet
yppats för mänga hemmansägare att taga en ny, sparad skörd från sina skogar,
och hafva de flesta ej varit sena att begagna tillfället. Virkesdimensioner och
virkespris voro nu belt olika mot för 30—40 år sedan, och
afvcrkniugsrätts-upplåtelser under senare ären med köpeskillingar å ett eller ett flertal 10,000
kronor frän hemman i öfre Dalarne torde ej vara så ovanligt.
Om deu ekonomiska ställningen hos dou verkliga hemmansägaren sålunda
under vissa förhållanden, med förståndig hushållning, hör sägas vara god, äro
de som sålt sina hemman till trävarubolag i allmänhet sämre lottade, d. v. s.
f. d. hemmansägare. Vanligen hafva dc vid försäljningen erhållna penningarne
tagit slut, möjligen genom delning på ett flertal blifvit en måttlig penning på
hvar. I de flesta fall liar någon medlem af familjen stannat i fädernegården
såsom arrendator. Denna kategori jordbrukare hufva tydligtvis en betydligt
sämre ekonomisk och en belt annan social ställning än den själfägande bonden,
och torde det. till en betydande del vara härur som emigrantskarorna
rekryteras. Att bolagsjorden lämnar utkomst ät ett mindre antal människor än
det egna jordbruket synes påtagligt. De öfverblifna draga dä till
industricentra, sågverk och grufvor, där förtjänsten lämnar uppehälle, eller ock till
Norra Amerika med hopp om än ljusare framtid.
Den jordbrukande befolkningen, såväl hemmansägare som arrendatorer, har
i allmänhet inkomster genom skogsarbeten. Dessa förtjänster voro jämförelsevis
större vid afverkningarnes begynnelse på 1870—80-talen än nu, beroende pä
dåvarande gröfre virkessortiment under drifningar och bristen af den nuvarande
konkurrensen om arbetet. Såsom skälig förtjänst, räknas nu vid
virkesdrif-ningar (j—8 kronor per dag för häst och karl, och omkring 3 kronor för
ensam karl. Vid inträffande af oberäknade svårigheter af väderlek och andra
förhållanden under drifningen kan förtjänsten nog reduceras och nettovinsten,
med hänsyn till länga proviantvägar o. d., bli sä godt som ingen. För kolning
betalas 3ti0—5 kronor för läst å 20 hl. a botten. Omfånget eller mängden
af tillfällen till dessa förtjänster hafva ej aftagit utan tvärtom ökat, allt efter
som genom nya kommunikationsleder möjligheter yppats att tillgodogöra virke
å förut alltför aflägsna trakter. Af nämnda skogsarbeten, virkesflottningar
o. d. hafva större delen af den öfriga, icke jordbrukande befolkningen uti
skogsbygderna sitt uppehälle. I vissa trakter är visserligen hemslöjden
lefve-brüdet; så är t. ex. fallet med bela byar i Malungs socken, där sä godt som
alla familjemedlemmar äro fullt sysselsatta med päls- och skinnarbeten. Men
sädant är naturligtvis undantag i andra trakter.»
Kronolänsman Otto Johanson, i Venjan. »Den förnämsta orsaken till
emigrationen härifrån orten synes mig vara det sätt, hvarpå arfskiften a
bondehemman sker — ty i regel är det hemmansägares barn som emigrera, —
enär därvid alltid sä tillgår, att fastigheten delas emellan arfvingarne, och
inte nog därmed, utan om arfvet består af flera hemmansnummer och dessa
senare af flera åkertegar, sa delas hvarje åkerteg i lika många delar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
