Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t.Xnsöfvkksikter. västernorrlands län.
471
I Västernorrlands liin förekomma outtömliga förrad af bergarter, som
vill lämpa sig för industriella ändamål, särskildt vid Ångermanlands kust
med dess talrika och goda hamnar. Ett hinder för deras användning är dock
naturligtvis det nordliga läget, hvarigenom fraktkostnaderna blifva höga. Dock
bar exempelvis från Åsberget vid Örnsköldsvik granit exporterats till
Stockholm, och från detta berg är äfven bruten den vård, som i Sydafrika, rests
öf\ er de i boerkriget fallna svenskarnas graf.
Någon grxifdrift förekommer icke nuförtiden inom detta län, och den i
äldre tider blomstrande, på söderifrån hämtad malm grundade
järnbruksrörelsen har numera i det närmaste upphört och i viss man ersatts af
trävaruindustrien.
I skärgårdstrakterna, särskildt, inom länets ångermanländska del, är
fisket af ganska stor betydelse och torde ungefärligen kunna mäta sig med
Gäfleborgs läns. Numera iir det dock icke den i Ångermanlands vapen
ingående laxen, som kommer i första rummet, utan liksom vid Norrlands öfriga
kuster, strömmingen.
Tack vare trävarurörelsen är sjöfarten ganska liflig, och länets egen
handelsflotta är näst Gäfleborgs lilns den största norrländska, vida öfverträffaude
de biigge nordligare kustlänens.
Äfven i afseende på järnvägsförbindelser kominer Västernorrlands län
närmast efter Gäfleborgs. Det är egentligen blott Ångermanlands inre delar
(Itesele, Hamsele och Nätra tingslag), som äro vanlottade härutinnan och
därför ställa sina förhoppningar på Inlandsbanan och tvärbanor från denna.
Den ännu endast planerade Östkustbanan bör, om den förverkligas, blifva af
ej ringa betydelse för en lättad samfärdsel inom länets bäst befolkade trakter.
Länets städer. Nordsvcriges största stad, Sundsvall, är uteslutande en
handelsstad och intager, såsom kändt är, en rangplats bland världens
trä-varuhamnar. Till trots härför är stadens egen handelsflotta ytterst obetydlig.
Ensidigheten inom näringsverksamheten, ett hos oss vanligt drag, är här
drifven till sin spets. — Sammanföra vi Sundsvalls stad och dess närmaste
omgifning, eller Sköns tingslag, befinnes folkmängden inom detta område
år 1805 hafva uppgått till 3,60-2 personer, år 1840 till 4,761, år 1900
till 39,122, och år 1910 till 41,688. Tillväxten var alltså obetydlig
mellan 1805 och 1840 och bar nästan upphört efter år 1900. Mellan 1840
och 1900 ligga däremot ett par mansåldrar af en för våra förhållanden
storartad utveckling. Utsikterna för framtiden äro, såsom allmänt kändt, föga
gynnsamma, så vida icke här kan uppstå en omfattande förädlingsindustri.
Härnösands ekonomiska historia är, i något mindre proportioner, ungefär
densamma som Sundsvalls. Örnsköldsvik drifver en affärsverksamhet, som i
förhållande till den ringa folksiffran är rätt betydande.
I Emigrationsutredningens Bilaga XVII äro offentliggjorda uttalanden
i ämnet af länets Hushållningssällskap, kronolflnsmännen i Torsåker och
lio-dum samt pastorsämbetena i Indal och Ådals-Liden.1
Hushållningssällskapets förvaltningsutskotts kommitterade anföra bland
annat följande: I Norrland i sin helhet men icke minst i Västernorrlands
’än är det en annan fråga, som står i nära sammanhang med
utvandrings-•rågan i dess förhållande till jordbruket. Det iir skogsrörelsen. Såväl
ut-vandringsfrågan som skogsrörelsen hafva här framträdt vid 1860—70-talen,
1 Jfr sid. 224 här ofvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
