Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIGRATIONS tf T REDNING EN. BETÄNKANDE.
v il 1 ingen långifvare så stora och mänga anspråk som det fordras för
erhållande af nyssnämnda lån. Ett fel synes mig äfven vara, att personer
under 25 ar eller öfver 50 år icke kunna få dylika län.»
Härefter följande uttalanden om värnplikten m. m. refereras i den
allmänna framställningen i det följande.
Kronolänsman M. Ström i Öfver-Torneå. »Under min trettioåriga
praktik som länsman i Tornedalen har jag iakttagit, att emigrationen år för
är tilltagit. Från början var det de goda arbetslönerna och det ständiga
arbetstillfället året om i Amerika, som utgjorde lockbetet Småningom hafva
ock tillkommit tvingande orsaker i hemorten, såsom svårigheten till
jordför-värf, höjda utskylder och bristande kommunikationer. Hos den lösa
befolkningen, till hvilken jag äfven vill räkna backstugusittare och torpare, linnes
ännu sträfvan att förvärfva jord, men det är endast i högst sällsynta fall som
tillfälle till förvärf af sådan kan här beredas. Dels voro bönderna obenägna
att stycka sin jord redan innan den nyare lagstiftningen försvårade sådan
styckning, dels kunna penningar ej uppbringas till inköp af dem, som önska
sig en egen torfva. Det torde tämligen säkert kunna förutspås, att
ägostyckning, hvarom befolkningen förut ägde en högst knapphändig kännedom, nu,
sedan den ej kan erhållas utan Konungens liefallningshafvandcs tillstånd, icke
kommer att införas af den i hög grad konservativa Torncdalsbonden, hvilken
behärskas af en nedärfd tro på att ban själf äger att efter behag förfoga
öfver sitt hemman. Ilcmmansklyfning förekommer sparsamt, beroende på de
oerhördt dyra skifteskostnaderna. Därför är det också mycket vanligt, att
tvä personer, som äga hvar sin hälft af hemmanet, anställa sämjodcluing ä
inägorna, hvaraf följer att de ickc våga anställa nyodlingar, af fruktan för
att dessa vid ett eventuellt skifte skola frångå dem, utan de bruka den gamla
jorden, och odlingsmöjligheterna ligga för fälot. Då afsöndringar förekommo,
utgöras de i regeln af de sämre och mindre värdefulla jordebitar, som
bonden anser sig utan afsaknad kunna alvara. De förhoppningar, som
egtia-hcmslånerörclsen väckte, hafva visat sig fullkomligt illusoriska. De mänga
svårigheterna att. efter en oskälig tidsutdräkt, bekomma ett sådant lån,
afskräcka låntagaren. Omkostnaderna för lagfarter och stamheramanens
frigörande från inteckningar äro för stora. Den moraliska borgen
egnahemsnämnden fordrar ilr icke mången villig att underskrifva, och lånesökanden har
svårt att fatta de många formerna samt föredrager att utvandra.
Bönderna skulle nog af sitt jordbruk hafva tillräcklig utkomst utan
biförtjänsters anlitande, om jordbruket gått framåt i samma mån som anspråken
pä detta lifvets goda, och om arbetskraft funnes att tillgå för skäligt ]iris.
För omkring tjugu ar sedan förekom i äfven de största bondgårdar »lagad
mat», såsom kött eller fisk, endast på söndagen, eller hos en eller annan
ibland två gånger i veckan, under det alt veckans öfriga dagar utspisningeu
utgjordes af kornbröd, salt strömming och surmjölk. Kornmjölet och
surmjölken alstrades af hemmanet, och allt smör, som producerades, såldes.
Inköpen inskränktes till ett par fjärdingar strömming, kaffe, socker och tobak,
hvartill pengar fingos af smöret, som äfven lämnade tillgångar till inköp af
de få klädespersedlar, hvilka ej tillverkades i hemmet af ullen frän egna får.
Nu fordras lagad mat en gång om dagen, och lyxen i kläder har stigit, men
afkastningen af hemmanet icke så. Biförtjänster äro således nödvändiga.
Sådana äro skogskörslor under vintern och llottniiigsarbcte från våren till sena
hösten. Detta sistnämnda, som, till följd af att lösHotlning icke är i
gräns-älfven tilläten, ofta uttänjes från april öfver bela sommaren till midten at’
oktober, drager ej allenast ortens arbetskrafter från jordbruket utan samlar äfven
flera hundra man frän Finlands sydligare trakter, hvilka förslå att hälla dags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
