Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöfarten.
797
Sjöfarten.
T vårt uttalande af 1906 om emigrationsfrågan, återgifvet i
Bilaga XIX, yttras i ofvanskrifna ämne följande:
»Sorgebarnet bland våra näringar bar sjöfarten liinge varit. Väl synes
den för närvarande vara stadd i cn ganska glädjande utveckling — trots alla
brister, hvarom inera bär nedan. En liknande uppblomstring ha vi emellertid
fatt. bevittna en gång förut: i början af 1870-talet. Men mellan midten af
1870-talet, och midten af 1890-talet ligger en så mycket tröstlösare tidrymd
af tjugu års stillastående — i inånga fall tillbakagång. Vår sjöfart synes
vara cn ömtålig planta: under mycket goda konjunkturer kan den skjuta en
vacker växt, men komma trångmål och svaga tider: strax vissnar don och
faller af. Ilär iir tydligen något fel i systemet, och inte äro våra fackmän i
något tvifvel om, hvilka dessa fel äro. I stället för våra många lillcputsrcderier
måste vi, såsom andra folk, sammansluta oss till några få stora företag, med
kraft äfven att stå den onda dagen emot,, och med förmåga att. göra
Sveriges intressen gällande mot, främmande konkurrenter. Och vara större
samhällen måste frikostigt sörja för dockor och moderna hamnanordningar. En
del af våra städer hafva förstått detta, och dot har visat sig vara väl använda
penningar. Men huru många af våra samhällen ha ej härutinnan visat cn
ödesdiger försumlighet! Tyvärr måste vi bland dem i första rummet räkna
hufvudstaden Stockholm. I årtionden har Stockholms kommunalförvaltning
skötts såsom existerade hvarken medborgerliga eller industriella eller
kommersiella intressen. Det hjälper ej att saken från privatekonomisk synpunkt
skötts vill (äter den synpunkten, någon annan tyckes ej existera i värt
offentliga lif!). Resultatet har ock blifvit: orimliga hyror, orimliga
lofnadskost-nadcr, industriens utvandring och sjöfartens depression. I Stockholm, om
någonstädes, behöfde cn verklig närings- och socialpolitik inaugurcras. Tecken
till en annalkande ny tid saknas visserligen ej heller. Men här, om
någonstädes i vårt land, är det »periculum in mora».
Men äfven den svenska staten har mycket att godtgöra i sin politik mot
vår sjöfart. I/änge bestod den politiken endast, däruti, att sjöfarten betungades
ined många och småaktiga skatteafgifter, till hvilka ej fanns någon
motsvarighet i fråga om andra näringar. Nu mora har man visserligen kommit in pä
cn förnuftigare bog i detta hänseende. Meu det är ej nog mod denua
negativa förbättring. Staten har positiva skyldigheter mot var sjöfart. Därom
råder ej iios något annat folk något tvifvel; — alltför länge har det rådt
hos oss.
Svenskarna äro visserligen intet sparsamt folk. För våra personliga behof
kunna vi gifva ut pengar ganska värdslöst. Men i ett fall äro vi sparsamma,
nämligen där vi ej borde vara det: i affärer. 1 affärer vill svensken sällan
ge ut cn krona, om ban ej genast har femöringen såsom ränta inom synhåll.
Men detta är raka motsatsen till modern affärspolitik. Vill mail där intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
