Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
EMIGllATIONSljTREDNINOEN. BETÄNKANDE.
Från vårt statsverks sida skulle vi för vår del önska att man
visat oeh visade större hug också att förvärfva enskilda järnvägar,
där detta i särskilda fall visar sig önskligt. Vi kunna ju ej här
framföra någon motivering i en så omfattande sak, men vi nöja oss med
att äfven i detta fall hänvisa till Preussen. Efter allt att förmoda
skulle man väl där numera alls icke vilja hatva det gamla
privat-banesystemet tillbaka. Statsinköp af de enskilda järnvägarna är ju
en tanke, som tränger sig fram i flera länder i våra dagar; vi
erinra om Schweiz, där saken redan är genomförd (eller åtminstone
delvis genomförd), och vi påminna om att allt flera röster i denna
riktning höja sig i själfva England.
Så planlöst vårt svenska enskilda järnvägsnät än har
tillkommit från början, måste man rent af förvåna sig öfver, huru
rationellt det ändock, i stort sedt, i själfva verket är. I fråga om onödiga
järnvägslinjer ha vi ganska litet att förebrå oss i Sverige. Hvad
som ännu fattas i en fullt tillfredsställande anordning skulle till
stor del vinnas genom en större sammanslutning mellan banor som
äro hvarandra närliggande.
I längden kan det dock icke vara fördelaktigt, att ett icke
större nät är fördeladt på mer än hundra ägare. Och till och med
där ägareskapet anses böra lämnas orördt, kunde utan tvifvel
gemensamhet med fördel åstadkommas i fråga om trafik och
förvaltning. Vinsten vore: »enhetlighet i förvaltningen, med koncentrering
af förvaltningskostnaderna och personal; ändrade saintrufiksvägar och
mindre omlastningar; förbättrade tåganordningar och tidtabeller;
bättre utnyttjande af den rullande materielen; enhet i taxor och
rabatter; mindre kostnader för materielinköp oeh förrådsförvaltning,
för verkstäder och för kontroll; billigare frakter och slutligen
undvikande af skadlig konkurrens och onyttiga tvister».
Skulle icke ett medlarearbete i denna riktning vara en passande
och tilltalande uppgift för våra landshöfdingar?
I Stockholms Dagblad den 21 juni 1911 lästes en artikel i
samma ämne, ur hvilken vi tillåta, oss göra följande utdrag:
»Frågan om våra privatjärnvägars räntabilitet bar varit föremål för en
intressant behandling i »Affärsvärlden». Tidningen konstaterar att
utdelningen å våra järnvägsaktier numera är synnerligen liten och sedan 1908 varit
lägre än föregående ären nnder sista tiotalet, hufvudsakligen beroende pa de
väldiga löneförhöjningarna från oeh med ar 1908. Författaren framhåller i
samband härmed den stora betydelse skogsproduktionens stabilitet har på
järn-vägarucs räntabilitet och finner det förvånansvärdt, att järnvägarne ej äro
angelägna om att vidtaga åtgärder, som syfta att mcdhjälpa till en bättre
skogsvård, rationellare afvcrkningsmctoder, uppodling af kalmarker m. m. lian gör
vidare gällande, att frågan om afskrifning af järnväg och rullande materiel
endast lios ett fåtal järnvägar blifvit tillfredsställande löst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
