Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k mig r a t10 x s u t k e d xix g e n. betänkande.
Till de sociala frågorna hör också förhållandet do olika
samhällsklasserna emellan. Vi ha i Bilaga XVI visat, att detta
förhållande är i vart land ovanligt kyligt, och äfven sökt utfinna de
folkpsykologiska förklaringsgrunderna härför. Det gifves emellertid
nog också en historisk förklaringsgrund, som vi här skola söka
åtminstone antyda.
T M. Wallaces ryktbara skildringar från Ryssland förekommer
också en beskrifning af de första landstingen (»semstvos») i Ryssland.
Det var i början af 18(>0-talet. Landstingen inneslöte representanter
för både herremän och bönder. Nyss voro dc husbonde och lifegne;
nu sutto de bredvid hvarandra såsom jämlikar vid diskussionsbordet.
< )ch det märkvärdiga är, att ingen kunde märka någon
stånds-skillnad. Bönderna yttrade sig lugnt och säkert, och deras förra
herrar åhörde dem med uppmärksamhet och aktning.
Jämför detta med en svensk kommunalstämma, där man knappast
någonsin saknar yttringar af öfversitteri a ena sidan, och å den andra
sidan antingen kryperi eller en dolsk hätskhet.
Och likväl har lifegenskapen aldrig funnits i värt land!
Problemet är långt mera koinpliceradt än man vanligen menar,
och vi tilltro oss visst icke att lösa det i dess helhet.
Men en omständighet vilja vi peka pä, oeh det är, att i
förhållandet husbonde—lifegen fanns dock alltid faktum af
gemensamma intressen. Det låg i husbondens intresse, att hans bönder ej
hade det alltför svårt, och en klok husbonde insåg detta och
handlade därefter. I. husbonden hade den lifegne visserligen ofta nog en
utsugare och tyrann, men ofta hade ban dock i honom också lille
far», hos hvilken både hjälp och stöd var att finna. I vart land ha
i alla tider herrar och bönder formellt varit likställda, men just därför
ha deras intressen fullständigt divergerat. Formellt, ha de varit
järnlikar, men reellt har deras samlefnad utgjorts af en ständig strid,
dälden högre förmögenheten och bildningen belt naturligt haft öfvertaget.
Däraf hatet mellan samhällsklasserna i värt fria land.
Vi finna en bekräftelse härå i det faktum, att ingenstädes i
vårt land hatet mellan herrar och bönder torde ha varit så starkt som
i Dalarna. Och likväl är Dalarna, framför alla, »frihetens stamort pä
jorden». Där ha icke funnits hvarken tor]»are eller statare; alla ha
varit fria jordägare.
Men dessa jordägare ha varit små, och de ha ställts i en strid,
utan alla hänsyn, mot »herrarna». Oeh där ha de helt naturligt
kommit till korta. Och <len inbördes ringaktningen, det inbördes
hatet, var åtminstone för en mansålder sedan omätligt.
Sä underliga äro historiens vägar, och den som vill tolka dem,
måste först och främst lägga bort den föreställningen, att det skulle
kunna gå med någon sorts schablon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
