- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
873

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖ RSV A RSV ÄS END KT.

87;i

Hvad nu vattendrickningen angår, så iir det befälhafvarcs plikt att under
marsch förståndigt ordna denna angelägenhet. Sker så, är det ju karlens ensak,
om lian cj passat pä att dricka när det bjöds, utan behagar känna sin törst
tio minuter senare under pågående marsch. Att försummelser å befälets sida
förekomma, är emellertid obestridligt. Det synes emellertid, att dylika
anmärkningar aldrig behöft, förekomma, ifall befälet förklarat sakernas
sammanhang för folket. Detta går nu och anser alltihop för bara kitslighet. Det
sätter sig pä tvären, ställer sig kritiskt till allt och kritiserar i sin
okunnighet falskt, till oberäknelig skada för armén och till fara för landet.

d) »Officerurna äro öfversittare, högfärdiga, ofta råa och hänsynslösa,
likgiltiga för folkets väl och trefnad». Sädana individer finnas tyvärr.
Men de skulle kunna försvinna, ifall en militärpedagogik infördes som
läroämne, och ifall dess efterlefnad med stränghet genomdrefves. Det är alls ej
omöjligt. — Äfven de officerare, som äro »humana?, kunna lätt synas
truppen högfärdiga m. 111, och detta just emedan man icke vill inlåta sig pa den
rent mänskliga kontakten med folket, — låt vara endast som lärare.
Mången skulle kanske vilja det, men saknar förmåga, synpunkter och
uttrycksmedel; den omkring dem lefvande traditionen är ock en försvärande omständighet.

Då den unge. alldeles oerfarne officeren tillträder sin tjänst, saknar han
all förberedelse i det som rör soldatmänniskornas behandling. Det snart nog
enda han fått lära är: »befall med auktoritet; tag aldrig tillbaka eller ändra
en gifven befallning; tillåt intet afsteg, intet .resonnemang», äfven om
befallningen varit oriktig, — detta skadar prestigen ocb disciplinen». — Förman
skall veta att med alla medel göra sig ovillkorligt åtlydd», men äfven:
»rekryten skall behandlas med godhet och välvilja». Och härtill kominer det
märkligaste af allt: man fordrar att den nyblifne officeren skall kunna handtera
folk, föra befäl, utan någon vidare handledning. Man har hittills vid
bedömandet af officcrsämucns »lämplighet» lagt mycket stor vikt vid deras
»befälsanlag», d. v. s. en naturlig fallenhet för att utan vidare omständigheter
göra sin myndighet gällande. Många äro de, som blifvit bortvisade från
yrket, emedan de burit sig tafatt ät vid de första försöken. Det liar
blifvit tradition, att man vill rara född härskare. Denna ’ambition har gått
officerarna vid hela var krigsmakt, — ifrån toppen ända ned, — till den grad i
blodet, att enhvar skulle anse det för en personlig förolämpning, om någon
komme och sade honom, att ban behöfver studera eu metod att sköta folk.

I fråga om botemedlen mot bär anmärkta missförhållanden må anföras
följande, hvad först angår:

Tidsförlusten. Att, såsom förevarande författare föreslår, söka lindra
uppoffringen genom att betala cn hög dagatlöning, kan icke vara att
rekommendera. Det strider emot värnpliktens idé, och det skulle ytterligt fördyra
vår armé och omöjliggöra dess vidare utveckling pä grund af kostnadsskäl.
Att tilldela endast de behöfvande högre dagatlöning torde ej vara praktikabelt,
och blefve cn stor belastning på armébudgeten, äfven det. Men det finns
andra vägar som torde vara bättro, nämligen en mera rationell fördelning
öfver årets oliku delar af tjänstgöringstiden.

Vidare kunna de behöfvande f. n. af militärbefälet medgifvas vissa
lättnader, uppskof och friheter från tjänstgöring, ifall intyg om behofvet företes
af präst eller kommunalordförande. Denna rätt måste begagnas med stor
försiktighet, ty intygen missbrukas ofta och äro ej alltid opartiskt gifna.
Mången, som ej är i större behof däraf, går fri, medan andra, i största nöd, måste
fullgöra sin tjänst. Skulle hänsyn tagas till alla intyg, sa skulle man ofta
knappt ha en enda man vid kompaniet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0887.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free