Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVÅ RSVÄSK X I) ET.
875
àt viss personal. Detta system synes mer och mer räka i misskredit.
Huru ölägenheterna skola afhjälpas å det militära området, kunna ju
endast fackmän yttra sig om.
Nu förevarende ämnes vikt gör det till en tvingande
nödvändighet att söka komma till en så grundlig föreställning som möjligt
om den så alltför allmänt utbredda försvarsoviljan i vart land. Flere
omständigheter äro berörda i det föregående. Vi vilja här söka gifva
ytterligare ett par bidrag till det svåra ämnets behandling. Våra
anmärkningar framställas belt naturligt utan större anspråk, men
spörsmålens upptagande i och för sig synes oss fullt berättigadt
genom den omfattande karaktären af oss gifvet uppdrag.
För några ar sedan yttrade öfverste krigsherren i en af Europas
storstater, vid en inmönstring af nya rekryter: »Ni måste vara
beredda att, om jag befaller, vända edra vapen mot fader och broder.
En dylik åskådning böra vi taga afstånd ifrån; det gifves ingen
statsmyndighet, som har rätt att fordra något sådant. Dylika
uppfattningar utgöra reminiscenser från det antika statsidealet, som,
pä grund af det månghundraåriga antika litteraturstudiet, lefver kvar
hos oss ännu såsom ett slags »reliktfauna» på det etiska området.
Af samma slag är också den sa ofta uttalade satsen: »det enskilda måste
vika för det allmänna.» I denna abstrakta ocb onyanserade formulering är
satsen alls icke någon sanning. Väl har den enskilde i regeln, icke alltid, att
underordna sina intressen under det allmänna, men där detta sker med rätta,
innebär det icke endast att den enskilde gifver vika. utan också att, just
härigenom, hans egen personlighet kommer till sin verkliga rätt. Där icke detta
sista iir fallet, skall den enskilde icke underordna sig det allmänna.
På detta sätt måste man fasthålla, att i många fall de naturliga
blodsbanden stå öfver samhällets fordringar. Och när staten funnit
sig böra ordna sitt försvar under formen at’ den allmänna
värnplikten, så har den med detsamma begränsat denna nya armés, —
värnpliktsarméns, — uppgift till försvaret mot yttre fiender. Vill
den med militärisk makt skydda sig mot inre motståndare, hvilket
naturligtvis i vissa fall är nödvändigt, — så måste den härför
an-lila sådana som frivilligt iklädt sig en dylik uppgift.
Personalen af den fast anställda armé, soin vårt land ännu äger,
borde alltså vid anställningen förbinda sig att tjänstgöra också
såsom »polisarmé», där detta visar sig behöfligt. Kunde denna
polistjänst utsträckas äfven i någon mån i öfrigt, veta vi, att vår
landsbygd är alltför väl i behof af ett ökadt skvdd af detta slag.
Att disciplinens band äro nödvändiga för militärtjänsten, måste
naturligtvis strängt fasthållas. Detta hindrar icke, att uppfattningen
af disciplinens väsen ännu i vissa delar kan vara något föråldrad.
Dit hör, enligt vår mening, en åskådning om den rent mekaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
