Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gel mera betungande, ty det är då utsikt för att det skall blifva
långvarigare, och en ännu arbetsför bonde nöjer sig dessutom icke
med samma förmåner som dä han är åldrad oeh skröplig. Vid de
tidiga öfverlåtelser alltså, som af sonen eljest mest eftersträfvas, står
han inför nödvändigheten af att få dras med de tyngsta
nndantags-belastningarna. I all synnerhet Ur detta händelsen i de visserligen
mindre vanliga fall, då den äldre bonden af maklighet sätter sig
tidigt i ro. A andra sidan får säljaren vid de sena öfverlåtelser,
som äro honom i regel mest afpassade, åtnOja sig med de minsta
undantagen. Dessa olika omständigheter måste gifvetvis, dä den
djupare psykologiska grundvalen för undantagsinstitutionen
undergräf-ves, lägga svårigheter i vägen för öfverenskommelser och gifva
anledning till konflikter.
Det får antagas, att i äldre tider de olika intressena vid
undan-tagsupplåtelserna något så när jämkades tillsammans efter skäliga
grunder. Det torde visserligen hafva varit vanligt, att undantagen
togos först då den gamle bonden nått gränsen för sin arbetskraft,
samt att de ieke voro alltför snäft tillmätta. Men under äldre tider,
med den då rådande större respekten för husbondeväldet och de mindre
möjligheterna för allmogeungdomen att finna utkomst utom
jordbruket, torde den yngre generationen oftast hafva nöjt sig med detta.
Den fick finna sig i att vänta längre pä husbondeväldet och att med
möda hoparbeta föräldrarnas förmåner. Undantagsinstitutionen var
på så sätt af konserverande betydelse, icke endast ur synpunkten af
ordnandet af efterföljden på familjegården, utan äfven för
bibehållandet, af den uppväxande generationens undergifvenhet för den äldre
och därigenom för den gamla farailjehushållningen. På samma sätt
som i äldre tider en större jämvikt än nu rådde mellan samhällets
olika ståndsklasser, så rådde mellan de äldre och yngre
generationerna en starkare samhörighetskänsla. Liksom många andra
samhälleliga institutioners bestånd hvilade äfven undantagsinstitutionens
på detta förhållande.
Under den senare tidens utveckling hafva emellertid dessa
förhållanden ändrat sig. Man kan visserligen icke med säkerhet veta,
om undantagen i allmänhet beräknas rymligare eller snäfvare än förr.
Båda förhållandena inträffa möjligen, ehuru den äldre generationen
sannolikt i allmänhet fått gifva efter i sina fordringar. Huru här
ined må förhålla sig, är emellertid af underordnad betydelse.
Klagomålen öfver undantagens tunga hafva under alla omständigheter inom
den nu uppväxande allmogegenerationen blifvit allt vanligare och
högljuddare. Visserligen uppgifves frän så godt som hela riket, att
där försäljningar mot undantag förekomma, beräknas köpeskillingen
ännu i regel lågt: med */< & 1/» nnder saluvärdet; till nedsatt eller
billigt pris; betydligt under det lågt satta taxeringsvärdet; oskäligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
