Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missförhållanden skola få sina rätta dimensioner, fordras att man
tager kännedom därom, huru det är beställ dt med häfd en på många af
böndernas egna hemman, äfvensom att man tager hänsyn till det
förhållande, att jordbrukets tillbakagång på bolagens hemman varit en
följd af målmedvetna ekonomiska öfverväganden, medan vanhäfden på
bondjorden är ett uttryck för bondeklassens begynnande förfall.
Missskötseln af bolagens inägojord har gått jämsides med
skogsförvalt-ningens öfvergång i kapitalstarkare händer, men misskötseln af
bondjorden uppväges af inga fördelar och är såväl såsom symptom
betraktad som i afseende å sina faktiska verkningar en långt
betänkligare företeelse.
Det är visserligen ett faktum, att inägojorden på de norrländska
bolagshemmanen skötes illa. esomoftast icke skötes alls och besås med
skogsfrö. Det får äfven genom norrIandskommitténs utredningar
anses fastslaget, att sistnämnda företeelser icke lika allmänt
förekomma å bondjord, som brukas af ägaren. Men det är numera kändt,
att skillnaden mellan bolagsheinmanens och de med dem jämförliga
bondhemmanens häfd icke ens i Norrland är sa stor som den i
politiskt syfte angifvits.1 Till allmän kännedom bar därjämte icke
kommit, att den själfägda bondejorden i vidsträckta delar af rikets
svårare emigrationsprovinser skötes på ett sätt, som fullt ut kan
karaktäriseras som vanhäfd, om ock utläggning till skogsmark mindre
ofta förekommer. Till denna misskötsel af inägojorden kommer en
vanvård af skogen, svårare än hvad som förekommer på talrika
bo-lagsegendomar, och så mycket ohjälpligare, som bönderna äga mindre
resurser och intresse att sörja för återväxten. Öfver förhållanden
som dessa vinnes ingen kännedom genom omjuéter af det slag, som
norrlandskommittén verkställde; och det, hade för samma kommittés
bedömande af den i Norrland förekommande vanhäfden varit
lämpligt, om den gjort resor på andra orter än i denna landsända.
Såsom ett bland lmfvudresultaten af de senaste årens af
emigra-tionsfrågan föranledda officiella bygdeundersökningar har framgått,
att fill»io()(‘jortl<‘i>s hiiftl inom ciiiii/rationjitraktcma är dålig.
Kxein-pelvis inom så godt som hela Värmland står jordbruket icke pä
någon hög nivå. I västra Värmlands skogsbygder utgår bondeklassen
från den bestämda, förutfattade meningen, att jordbruket icke bär sig
och anser lönlöst att försöka visa motsatsen.2 Jordbruket är
styf-barnet, som får göra brukaren den nytta det kan, men aldrig kan
hoppas få hans kärlek eller värmande omtanke.3 Ungdomen anser
jordbruket för sträfsamt; bristen på energi och kunskaper för dettas
uppryckning är allmänt framträdande; hvarje hemmansägare litar i
• Jfr UtlAUtnd» » i lm x. t, ,\’n rrlandtf rnyan, nfg. till Hijfvcrks- och irUvarnexporfcförcningen af
dHrtill utsnddo kommittcrndu. Stockholm lOOii. * C. Gerhard Ma-jnnston. Ji>n*e härad i Yiirmlutid.
{Kmi<jratiommtredmngen$ bygdcundert&kuingar 1808) »Id. 16. 8 Ibdtu sid. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
