Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället till skogen, som säljes och utödes. Skogsinkomsterna och de
kontanta förtjänsterna vid bruk och industriella inrättningar göra
att jordbrnket får ligga i efterhand.1 Höstträdan skötes ej
ordentligt; på mänga ställen plöjes den först några dagar innan
höstsådden försiggår;2 den naturliga spillningen tillvaratages i allmänhet
ej. såsom önskligt vore, så att man får obetydlig och kraftlös
gödsel. Pä många gårdar odlar man endast -hö och har ej någon
sädesodling.3 Från Dalsland anföras de bristfälliga och otidsenliga
stallen och ladugårdarna, där djuren ha det till ytterlighet trångt, mörkt
och osundt.1 Svältfodring af kreaturen och snålgödsling af åkrarna
gä mångenstädes hand i hand.1’ Brukuingen af jorden lämnar
mycket öfrigt att önska; ingenting var vanligare än att se trädorna
fullväxta med allsköns ogräs, hvarest de utmagrade korna gingo
omkring, förgäfves letande efter närande föda.® Plöjning, gödsling och
sådd skedde esomoftast på tre dagar.7 Efterverkningarna af forna
tiders misshushållning och slöseri framträdde oförtydbart: öfverallt
kunde man vid en resa utefter landsvägarna se vidsträckta fält, som
fordom varit åker, men fatt valla igen sig och förfalla.8
Detta är endast några utdrag ur vederbörande reseberättelser. Det
är i själfva verket förvånande, att den så ofta förekommande bristande
häfden på svenska bondhemman icke varit ett mer uppmärksammadt
kapitel. Det är väl en rätt allmänt utbredd föreställning, att
bondjor-den icke alltid skötes tillfredsställande. Men man har icke brukat
ät detta förhållande gifva dess rätta namn. I »ct kan med fullt skäl
kallas vanhäfd, dä pä tiotusentals bondbruk de blygsammaste försök
ännu uteblifvit att draga nytta af jordbrukstekniska framsteg, hvilka
redan sedan decennier vunnit tillämpning i vårt södra grannland.
Det är i än egentligare mening vanhäfd, dä ladugårdsskötseln ännu
står på den tillbakablifna ståndpunkt, som är fallet inom stora
trakter af våra skogsprovinser, dä kreaturen svältfödas och gödseln får
förfaras, då dikningen försummas, åkern plöjes slarfvigt, trädan
vanskötes, ja, åker lägges igen till ogräsmark.
Man bör visserligen vakta sig för svartmålningar, byggda på ett
mindretal erfarenheter och otillbörligt generaliserade. Det må
erkännas, att på många orter, särskildt i rikets slättbygder, glädjande
framsteg äro att anteckna. Men det är dock ett faktum, att det
svenska jordbruket icke i stort sedt; förmått göra det språng till
intensiv hushållning och rationell ekonomisering, som under de
nuvarande världskonjunkturerna är i högsta måtto påkalladt, och
hvarmed andra länder lyckats. Man har tillskrifvit detta förhållande en
rad af omständigheter, som tvifvelsutan därtill medverkat: vår på
somliga orter svagare jordmån, våra ogynnsamma geografiska, kom-
1 llHlni sid. 49 61. — > Ernst Lund/iolm, Vedbo ocb Nordmark» härader (Dito 15)08) Sid 19.
a Ibdin nid. 19. — * A.ml Hnuc.tcite, Sundulä, NortlalH oeh Valbo härader. (Dito 8onu ofvuu Sid.
44. — 5 Ibdm sid. -trt. — Ibdin shl. 4«. — 7 Ibdm sid. 47. — 8 Ibdm sid. 49.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
