Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRYKSDALS HÄRAD I VÄRMLAND af Karl Arvid Edin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete värmlänningen är mycket eftersökt för sin djärfhet och
skicklighet, vidhålles fortfarande. Att jordbruket i hembygden härpå lider
ligger i öppen dag, och då den sparpenning, som hemföres från dessa
vandringar åt »norden», som de af allmogen kallas, ofta vid
hemkomsten användes till ett öfverdådigt lefnadssätt, blir ingen ekonomisk
förkofran, såsom man annars kunde vänta, en följd af dessa
utvandringar på arbetsförtjänst. När härtill kommer, att genom det stränga
arbetet vintertiden i skogarna många ådraga sig sjukdomar,
synnerligast reumatiska åkommor, och dryga ersättningar till främmande
fattigvårdssamhällen häraf ofta blifva följden, behöfver icke påpekas,
hurusom dessa utvandringar ingalunda kunna hvarken för
jordbrukets förkofran i hembygden eller för de arbetssökandes välfärd i
allmänhet anses nyttiga eller vinstgifvande.»
Af intresse är att här iakttaga, hurusom först
sommarvandringarna — däribland vandringarna ut på plöjningsarbete fordom torde ha
spelat en viktig roll— synas vara hufvudsak, och vintervandringarna —
timmerdrifningen — bisak. Under denna tid är »vinterdvalan» här
liksom i så många andra svenska bygder (ex. Öland) en utbildad
institution. Då husbonden är borta på sommaren och »sofver» på vintern,
blir ingenting, hvarken pengar eller intresse, öfver för det egna
jordbruket. Redan i den första berättelsen framskymta norrlandsvandringarna
— jämte dalavandringarna — som en fryksdalsk
institution. De äro både vinter- och sommarvandringar. Under 70-talet
ta de lofven af alla de öfriga vandringarna. Fryksdalingen är nu
nästan alla tider på året stadd på långvandring. De korta tider
han är hemma, äro ägnade åt hvilan, hvari oftast inbegripes frosseri
och öfverdåd. Då den norrländska arbetsmarknaden slogs upp på
vid gafvel på 70-talets början, var den ännu ganska jungfrulig.
Fryksdalingen var bland dem, som kommo först och fingo skörda
de rikaste frukterna. Han grep också för sig med båda händerna.
Om det ekonomiska uppsvingets härligheter i Norrland under
70-talets förra hälft har väfts en verklig legendbildning. Bland de
äldre personer jag träffat under mina vandringar, har det icke funnits
många, som icke själfva varit med i Norrland på 70-talet eller
åtminstone haft nära anhöriga där. Lika vanligt som det är att finna,
att flere af familjens yngre medlemmar äro emigrerade till Amerika, lika
vanligt är det. att de äldre tillbragt flere vintrar och somrar i
Norrland. Ofta har samma person varit flere resor i olika delar af Norrland
och sedan ett par resor till Amerika; uppåt norska gränsen
tillkommer ett antal resor till Norge — till Kristiania för flickorna
(som pigor), till gränstrakterna för gossarna och männen (för
skogsdikning och timmerhuggning). Många af familjen ha dessutom varit
i Dalarne, Närke, Södermanland, Östergötland o. s. v. En
medelålders bonde berättade mig, att det på 70- och 80-talen ansågs höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
