Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Järnbruken och jordbrukets biförtjänster, historiskt sedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 EMIGRATIONSUTRBDSTNGEN. BILAGA VIII. BYGDEüNDERSÖKNTNG AR.
Utom kol, som köptes upp så mycket bönderna kunde leverera,
skaffade sig också bruken erforderligt timmer för sin rörelse. Skogen
köptes pr träd och betalades med 1’25 for furu ocb 1 • 12 för gran
eller res[). ] • 1 s och 1 •(><;. Pr tolft riktigt goda träd kunde äfven
betalas 30 rdr, d. v. s. 2-so pr träd. För en post ä 3,500 träd
betalades (>,000 rdr rmt. Man fällde endast de vackraste träden, 1(5 fot—
11 v.-tum, men ansåg ändå att man gick för hårdt ät skogen. 1 ett
bref af aug. 1857 talas 0111 »hur lätt det är att fä lejd till
skogsarbete, sedan allmogen förstört sina disponibla skogar», och i ett bref
af 1858 säges att i trakterna omkring Brunsbergsbruken finnes
»sannolikt ingen skog kvar». Då timret (11 aln.—12 tum) kostade 48—
50 rdr pr tolft, så ansågs det »mycket dyrt’. Det kostade annars
vanligen 32 rdr rgs, mot 21 rdr rgs 1846.
Under åren 1857—1860 köpte Brunsbergs verken skogstrakter
för tillsammans 53,390 rdr.
Tackjärnspriset höll sig denna tid omkring 10—12 rdr
skepppund, för det, bättre Persbergsjärnet 1(5 rdr, eller ungefär 8—4 kr.
pr centner (100 skålpund).
Men svårigheten for bruken att få tillräckligt, med kol för sin
stångjärnstillverkning ökades alltjämt. Det torde till väsentlig del
ha berott därpå, att bönderna i själfva verket icke hade någon
egentlig vinst på kolningsarbetet och därför sä småningom upphörde med
detta, till båtnad för jordbruket, som därigenom kom att bli mera
beaktadt.
1 »Underrättelser för Vermlands jordbrukare, utgifne på Kungl.
Verinländska Hushållningssällskapets bekostnad af Franz von Schéele,
k. Sällskapets sekreterare, 1857» talar nämnde författare om de
särskilda arbeten jordbrukaren utför i och för bruksrörelsen i dessa
här omtalade trakter. De bestå uteslutande af tvenne slag,
nämligen tillverkningen af kol och forslandet af tack- och stångjärn.
–»Hvad därvid först beträffar tillverkningen af kol, har
densamma visserligen tillskyndat allmogen en kontant inkomst, som på
många trakter varit honom ganska välkommen, men med de
kolpriser, hvilka hitintills varit gällande, har allmogens behållning varit
alldeles ingen, utan tvärtom har kolningsarbetet oftast medfört
förlust, ehuru man varit nödsakad fortsätta härmed till dels betäckande
af gamla skulder, dels återgäldande af nya förlager. Då jag sagt
att kolningen icke medförer någon vinst, ber jag att få erinra, det
ännu finnes ställen inom Värmland, där en stig kol om 24 t:r betalas
med 3 rdr eller föga däröfver och att ganska få måtte de ställen
vara, Bergslagerne undantagne, där han gäller högre än 7 rdr 24
sk., allt rgs. Besinnar man nu huru manga dagsverken som
erfordras för kolvedens fällning och upphuggning, inkörning, inresning,
risning och stybbning, det egentliga kolningsarbetet, utöfningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
