Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Järnbruken och jordbrukets biförtjänster, historiskt sedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. JÖSSE HÄRAD. JÄRNBRUKEN OCH JORDBRUKETS BIFÖRTJÄNSTER. 11
forslingen till bruket, så torde ingen särskild kalkyl behöfvas for
att ådagalägga att kolstigen skall kosta iner i tillverkning än
beloppet af den för honom erhållande ersättningen, och då har likvisst
skogen icke alls blifvit tagen i ringaste beräkning. Betänker man
vidare att till kolved fälles vanligast allt som står i kolbottnens
närmaste granskap, det må äfven vara (le skönaste och rakaste
ämne till timmerskog, och att till kolmilans yttersta ring, på ganska
inånga ställen, begagnas växtlig ungskog, så är detta arbete, såsom
det i allmänhet af allmogen bedrifves, ingalunda gagneligt för
åter-produktionen af skog, och det s-ynes mig således temmeligen
obestridligt att med de nu i allmänhet låga kolpriserna är
koltillverkningen hvarken för ögonblicket eller framtiden en för
jordbrukaren verkeligen gagnande näringsgren. Hvad åter beträffar
forslingsarbetet, så har äfven det blifvit bedrifvet för den
kontanta inkomstens skull, men ingalunda för den verkliga
behållning det lämnat, ehuru förlusten å detta arbete icke ligger så
solklar som den å kolningen. För att verkställa forslingar måste en
ganska betydlig del af det bästa fodret föras från hemmet, och
under fodringen och transporten häraf blifver en stor del förspilld. Till
matsäck användes en betydlig del af den reelaste sofvelfödan, hvilken
skulle hafva varit trefaldt drygare, om den i hemmet åtnjutits jämte
annan icke transportabel föda, och slutligen kommer icke det ringaste
af den under bortovaron fallna hästgödseln hemjorden till godo. I>et
låter icke betvifla sig att bondens egendom skulle högst betydligt
kunna förbättras, om han pä densamma, på komposters
frambringande o. d. in., använde den tid och de krafter, som nu begagnas
för endast framforsling af andras produkter, och lägger man härtill
det öfverflödiga bruk af spirituösa, som forslingsarbetet medförer,
"ch, efter en alldeles falsk tro, gör nödvändigt, så inses lätt huru
’nycken skada forslingen förorsakar bade åt jordbruket och
jordbrukaren. –
Som man äfven ofta anförer att bruksrörelsen åstadkommer
pn ökad afsättning af landtmaanaprodukter, genom konsumtion
hos den arbetspersonal, hvilken vid hvarje bruk underhålles
endast i och för järntillverkningen, sa far jag upplysa att då
antalet af tor paré och dagkarlar högst sannolikt vore alldeles detsamma
äfven om järntillverkningen icke fanns till, ehuru deras
arbetsförmåga då vändes ät andra näringar, utgör antalet af de personer
inom länet, hvilka äro anställda vid stångjärns- och
manufakturverken, ej betydligt öfver 1,4(10 människor, och om därtill läggas de
gifvas hustrur och barn, sa blir hela denna personal, utom Bergslagerne,
högst sannolikt omkring 4,500 människor, och man finner således lätt, att
’leuna fördelad pä en yta af mer än 100 kv.-mil ej betyder stort i
afseende på konsumtionens förökande. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
