Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Sockenbeskrifning - Brunskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. JÖSSE HAKAD. BRUNSKOG.
finnes vanligen god afsättning åt handelsbodarna. Somliga af dessa
kunna köpa upp för .">,000 kr. smör om året. Från Brunskogs socken
har afsättningen af kalfvar på Xorge varit ganska betydande, men
äfven den produktionen är mycket beroende på läget med hänsyn
(ill kommunikationerna.
På sina håll har man börjat med rofodling, men ännu torde det
dröja innan den slagit igenom. Man lider äfven här af bristen på
arbetskraft, kanske i högre grad än beträffande andra fodermedel, då
rofvor kräfva ansenligt med arbete för gallring o. d. Pelusker har
man pa ganska mänga häll försökt sig på och äfven börjat
rättvisligen värdera.
1 denna socken ha tre sjötappningar ägt rum, hvarigenom flera
liundra tunnland jord erhållits. Särskildt synes urtappningen af
Sandvikstjärnet ha lämnat god valuta at bönderna och betalat sig
Hera gånger om, men sjön Fåens uttappning torde ha kostat så
ansenliga summor, att någon vinst, däraf ännu icke kunnat visa sig.
Genom denna senare urtappning har också trakten kring Lerhol
förlorat flera annars säkerligen gifvande vattenfall, hvarpå en lönande
industri kunnat byggas.
Jordbrukarna i Brunskogs socken äro sålunda för sin utkomst
hänvisade till biförtjänster och dessa få de nr skogen, antingen
genom att hvarje år sälja ett skogsskifte eller en mila, eller också
genom att för uppköparnas räkning åtaga sig skogskörslor under
vintern. Ofta förenas alla dessa tre utvägar att skaffa kontanta
medel.
För dessa jordbrukarnas biförtjänster torde här vara platsen att
lämna en kort redogörelse.
Pä 1860-talet såldes, som förut är framhållet, endast den bättre
skogen, i det man gallrade ut de större och bättre träden och fällde
dem. .Men dimensionerna gingo sä småningom ner — när man förnt
räknat med 16 fots höjd, sa började man nu gå ned till brösthöjd —
och när skogshandeln började i större skala igen på
1880-talet, blef både den större och den mindre skogen ganska hårdt
anlitad. Till .Norge gingo da otaliga vagnslaster af props samt
mycket rundbjörk till trådmilsfabrikermi i Kristiania och utefter
Kongsvingerbanan. Den tiden gick också myeken kastved och plank
’ill Xorge. Nu är dock denna export till Norge i det närmaste slut.
1’ropsen gar nu i stället med båtar från Karlstad, Arvika och
Borgvik till Göteborg, samt likaså pappersved, som levereras till
inhemska bruk. Den enda egentliga export till Norge af skog är numera
den k. rund lasten, d. v. s. långa, obarkade granspiror (12 — 14
fot x 1 tum), stiir (finaste à 14 fot x 1 tum), hakeskaft, stakar
o<-h stick. Denna last går a dubbla vagnar, för längdens skull,
vanligen till Kristiania.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
