Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JÖSSE HÄRAD I VÄRMLAND af G. Gerhard Magnusson - Allmän öfversikt af häradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. JÖSSE UÄRAI).
ALLMÄN ÖFVERSIKT AF HÄRADET.
55
få kalk ocli den alldeles säkert ökade inkomst staten far genom att
sätta jorden i stånd till större bärighet och ökad skatteförmåga.
Då kalken som råvara har ett pris af omkring 72 kr. pr vagn, sä
år frakten oskäligt kostbar, (lå den uppgår till två tredjedelar af
detta belopp, men den är det så mycket mer då fraktkostnaderna
och råvarans pris börja närma sig samma siffror. Den lindring i
fraktafgift, som hittills medgifvits, bar uppgått till ungefär 8 proc.
Och kan icke anses vara till fyllest. Därtill klagas mycket öfver den
olägenheten att bela fraktkostnaden först får erläggas, och så långt
efteråt, kanske flera månader, fra ktl i n dr i ngsbeloppet blir äterbetaldt.
Man anser att både staten och de som få del af fraktlindringen skulle
ha fördel af att rabatteringen skedde omedelbart.
Kalkens pris vid Edane station i Brunskog var kr. l-20 pr 100
kg. Omkr. 73—75 kg. motsvarar en hektoliter. Vid denna station gick
fraktkostnaden för kalken till 48 kr. pr järnvägsvagn, och råvaran
till 72 kr. Längre upp mot gränsen blir fraktkostnaden ännu högre,
oeh innan kalken kommer till bestämmelseorten i Gunnarskogs
nordvästra delar, kostar den jordbrukaren I kr. pr 100 kg. eller 4 öre pr
h- »Staten skulle göra en stor välgärning för jordbruket i
Värmland, om fraktlindringen blefve riktigt grundlig, ja staten skulle,
säkerligen vinna på att lata all frakt af kalk för jordbrukets behof
ske kostnadsfritt», — så fälldes yttrandena ofta vid behandling af
denna fråga. »Kalken är jordbrukets lifsbetingelse,och allt bör göras
för att få den lätt åtkomlig för jordbruket.»
Förutom kalk användes mycket af tomasfosfat och superfosfat
samt kali. Beträffande också dessa gödningsmedel anse jordbrukarna,
att staten borde bevilja en verkligt betydande fraktlindring.
1 sammanhang med dessa fraktkostnader för kalk må äfven
beröras de villkor med afseende å de allmänna järnvägsfrakterna som
bönderna 1’à underkasta sig, dock ej utan knot. Härom berättade t.
en ordförande i en land tmannafö ren ing:
»Vi behöfva cement till ladugårdarna, och vi köpa så långt vi
kunna denna nödvändiga vara. Men då kostar t. ex. från Karlstad
’’II Edane frakten pr 100 kg. 80 öre, då man tar upp till 10 tunnor
(tar man blott 1—5 tunnor, blir det ännu dyrare), 44 öre mellan 10—12
tunnor, 32 öre för en större mängd, och endast 19 ore upp till 32
tunnor. Det är ju en proportion som alltför mycket gynnar de
förmögna och beskattar de fattige.»
Annu ett exempel:
»Vi bönder få betala för en trilla, söndertagen, i frakt 4 kr. 80
"re frän Arvika till Edane eller tvärtom. Men fabrikanten i Arvika
*år betala endast 00 öre för samma sak. .lag har själf haft
anledning nyss att taga reda på dou saken, så jag vet det. Jag hade
en trilla här på prof och skulle återsända den, men drog mig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
