Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VEDBO OCH NORDMARKS HÄRADER af Ernst Lundholm - Den nuvarande emigrationen och dess orsaker samt botemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. VEDBO 0011 NORDMARK. EMIGRATIONEN OCII DESS ORSAKER. 10
digtvis måste söka sin lyeka i Amerika. Den större emigrationen i
Vedbo kan likaledes ej förklaras annat iin ur de historiska
förutsättningarna.
Det förtjänar dessutom att anmärkas, att man öfverallt haft
den uppfattningen, att emigrationen efter sekelskiftet gjort sig
betydligt mera kännbar än årtiondet förut, oeh att man i synnerhet
1 gränssocknarna är beredd på att den skall antaga ännu större
dimensioner till följd af genom unionsbrottet inträdda, försämrade förr
hållanden.
Öl’ vergå vi till den nuvarande emigrationens orsaker, sådana
som de framhållits af traktens befolkning, bör det först understrykas,
att man i allmänhet ingalunda kunde tala om någon ekonomisk nöd
eller ekonomiska svårigheter, som i likhet med förhållandena under
föregående tider tvinga befolkningen att utvandra för att i Amerika
eller i andra främmande land söka sin utkomst. Allestädes påpekades*
att ställningen nu vore afsevärdt bättre än fordom oeh ingalunda sämre
än i andra delar af vårt land, där man ej kan spåra någon större
emigration. Att utvandringen emellertid bör ledas tillbaka till
jordför-uålianden och är nära förknippad med dessa, torde redan af hvad i
det föregående är sagdt om den starka heinmansklyfningen,
jordbrukets efterblifvenhot m. m. vara tydligt, men det återstår dock att
gß en framställning af frågan, sådan den ter sig från befolkningens
egen ståndpunkt. De olika meningarna om hvad som för
närvarande mest bidrager till att emigrationen har så stor omfattning kunna
J11 divergera i mångt och mycket, men i stort sedt ha dock
framkommit vissa hufvudpunkter.
Vi ha förut sett, huru gårdslotterna på grund af den starka
hemmansklyfningen och talrika jordafsöndringarna kommit att bli
allt mindre, särskildt i Nordmarken, så att de för närvarande ha en
storlek, sådan att deras innehafvare först med tillhjälp af
biförtjänster kunna skaffa sig tillräcklig bärgning. När pä en sådan gård
en talrik barnskara uppväxer, är det numera i de flesta fall
omöj-iigt, att den efter föräldrarnas död skulle kunna styckas mellan
8,yskonen och gifva dem alla uppehälle. Om man hade, lust att
öfvertaga den i sambruk, skulle det naturligtvis vara betydligt
fördelaktigare. (Under resan påträffades mänga gårdar, som sköttes i
sambruk af flera syskon, oeh dessa redde sig i allmänhet utmärkt,
°t’ta nog till grannarnas förvåning, och uppvisade ett väl skött
jordbruk.) Men det gamla bondearistokratiska åskädningssättet att vilja
bli en fri och oberoende man på egen torfva, nedärfdt från flera
generationer, som alltid haft för vana att vid arfskifteu stycka
egendomen, sä att hvar och en fick sin rättmättiga andel med fri och
Oinskränkt besittningsrätt, detta åskådningssätt har svårt att vänja
8lg vid tanken på samhruk äfven i de fall, då sådant skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
