Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Tiden för folkökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. SUNDALS, NORD ALS OCH VALBO HÄRADER.
lo
jorden, om den varit jämnare fördelad, förmått föda den växande
befolkningen. Men som det nu var. kom den ökade afkastningen
direkt endast tillgodo ett mindretal, de besutne, hvilkas klass
proportionsvis, i förhållande till antalet egendomslösa, blef allt mindre
och mindre. Oeh tar man i betraktande, att dessa senare för sin
utkomst i stor utsträckning voro hänvisade till den arbetsförtjänst
de kunde erhålla vid bondehemmanen, är det lätt att förstå, att. en
samhällsfara af vådligaste art skulle uppstå, när denna arbetstillgång
e" gång blef verkligt trytande.
Denna fara kunde väl ännu ej sägas vara allvarligt
öfverhängande, ehuru betänkliga symptom redan visat sig. För att emellertid
"nder denna jordbrukets blomstringstid få en bild uf dess verkliga
härkraft. oeh därmed på samma gång en närmare föreställning om
grundvalen för det egentliga bondeståndets ekonomiska framtid
återstår att se till, hur landthushållningen var ordnad och speciellt
hvilka metoder, som vid jordens skötsel kommo till användning.
Några träffande ord ur Lignells samtida skildring kunna
begagnas till belysande af förhållandena vid seklets midt. »Det är nära
nog en vurm», heter det, »att olikt oeh likt bryta upp jorden till
åker, utan att man allvarligt varit betänkt på att öka hötillgängen.
’ förra tider sådde man litet men gödslade väl. Nu tvärtom.
Därföre är åkern vanligen mager och gifver icke den afkastning, som
’"ed bättre gödning skulle säkert kunna förväntas».1 Omdömet
utfaller, som vi se, långt ifrån gynnsamt, och orsaken till jordens
mindre goda häfd ligger i öppen dag. Odling af ny jord hade verkat
förryckande på jordbrukarens bela hushållningsplan, i det hans
sträfvan främst blifvit inriktad på att i möjligaste måtto utvidga sin
åkerareal i afsikt att därigenom bäst öka sädesproduktionen. —
Tillvägagångssättet vid dessa nyodlingar var ej heller det bästa.
Vanligen använde man s. k. bränning efter plog, hvarvid tillgick så,
att. efter plöjningen ett par plogskifvor uppställdes till torkning för
att brännas och lämna aska till fältets gödning. Vid sidan af denna
metod bibehöll sig äfven det äldre brukningssättet med flåhackning,
hvarvid all den uppbackade torfven brändes till aska. Det är klart
att jordens växtkraft genom dylika odlingsmetoder skulle betydligt
förminskas, i det bränningen tjänade att förstöra matjorden. Den
»törsta vinsten fick man af första årets skörd, under inverkan af den
utströdda askan, men nästa år blef afkastningen mindre, och genom
upprepade, år efter år på hvarandra följande skördar, blef jorden
slutligen till det yttersta utsugen."
1 A. o. t b. 275.
* Man jämfBre länsmyndigheternas nttalando om nyodlingarna: >i’S södra Dal
""Vändas de alltför mvcket till frambringande af gpannm&l, utan att den odlade jorden
»"»lägges till gräsväxt, hvarigenom donna alltför mycket utmattas» (1S55).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
