Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Nuvarande jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. SUNDA LS, NOR|)ALS OCH VALBO HÄRADER.
anses vara häradets hufvudort. I allmänhet var afsättningen från
1’alsland till Norge förr högst betydande. Stora boskapsdrifter
för-af norska och svenska uppköpare öfver gränsen, och från
slakterierna på Dal gick nästan allt kött till Norge. Från detta land
t°g inan i stället sitt förråd af rågmjöl, under en tid, dä rågodling
pa den egna åkern knappast, eller i hvarje fall ytterst sparsamt,
förekom, och dä de norska priserna på mjölet, tack vare dåvarande
talförhållanden, ställde sig ytterst fördelaktiga. Äfven från Sundal
oeh X ordal deltog man i den lifliga lu|öltrufiken öfver norska
gränsen, förnämligast vid gränsstationen Kornsjö.1 Efter 1895
aftog’ dock förbindelserna med Norge betydligt. Därtill bidrog för
^ albo tillkomsten af järnvägen, hvarigenom bl. a. den ekonomiska
samfärdseln med brukssamhällena norrut i Vedbo underlättades.
hela Dal medverkade dessutom mellanrikslagens upphäfvande
att draga afsättningen öfver till svenska afsättningsorter.
Kött-sporten synes dock i större utsträckning bibehållit sig, ända tills
Pa allra senaste tiden en norsk förordning om skärpt kontroll å
kött nära nog omintetgjort denna trafik. Pa Sundal beklagade sig
(;n slakteriägare öfver att han nu såg sig tvungen upphöra med
försäljning af kött, till norrmännen; erfarenheten hade visat, att de
Burske afnämarna i regeln punktligt likviderade mottagna varor,
’inder det de svenska ej sällan vårdslösade med betalningen.
Angående Dals förbindelser med Norge må i öfrigt tilläggas, att
unions-brottet 1905 i väsentlig grad medverkat till deras afstannande.
Hvad beträffar den vinst, som landthandlarna i egenskap af
111’’I I an hu uder uppbära, är svårt att afgifva ett bestämdt omdöme,
’•et är emellertid ej nu som fordomdags. då landthandlare och
spann-^ülsuppköpare hade gyllene tider. Konkurrensen är numera för
stor, för att vinsten skall kunna bli alltför högt tilltagen. Vid
stationssamhällena äro merendels flera stycken handlare bosatta, oeh
dessutom åtskilliga ute i socknarna, hvarjämte en bel del
uppköpare, särskildt af slaktd jur, alltsom oftast besöka bygderna. A en
ort förekom, att en handlare mera systematiskt dref uppköp af
landtmannaprodukter, i det han mottog varor till försäljning, som af
smftrre handlare i den omgifvande trakten uppköpts af allmogen.
Af ven beträffande de försäljningsprodukter, som landthandlarna
tillhandahålla sina kunder, kan sägas, att vinsten numera i
allmän-’lßt ej torde bli oskäligt stor. Att bättre förhållanden än hvad
tordom mångenstädes varit fallet i detta afseende inträdt får
hufvudsakligen skrifvas landitiiami af ånn inijtirna till förtjänst. Ilylika
saiRinanslutningar mellan jordbrukarna finnas i de flesta socknar och
till ändamål att för medlemmarna möjliggöra gemensamma inköp
’ .’IV Emig;raüun«iitrciliiinÄC«> livsdoiinilereiikningnr i Vnllio och Nordmarks
h&-r> »f Ernst Lundholm, s 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
