Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Nuvarande jordbruksförhållanden - Torpare, backstugusittare och statare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de öfverljudda klagomål, man på en del håll kunde få höra, skulle
kunna tåla vid någon smula modifikation. Se vi efter hvilka löner,
som äro vanliga för tjänstefolk, måste det medges, att dessa mot
förväntan ej äro så höga, som man utan vidare skulle vara benägen
att förmoda inom ett emigrationsdistrikt sådant som Dal. Åt drängar
betalades i årslön 250—300 kr. och åt pigor 150—175 kr. Någon
gång förekom högre belopp, men ännu vanligare lägre. Ett
betecknande symptom är för öfrigt, att städsel för år numera började bli
allt sällsyntare. Särskildt beträffande pigor var det vida vanligare,
all de togo anställning för månad mot en lön af 12 à 15 kr.
Det är sant, att mången bondgård, som onekligen var i behof af
en fullgod dräng, ej ekonomiskt kunde bära utgiften för en sådan. Man
fick där, om turen annars var god, nöja sig med en pojke, som nyss
gått och läst, eller en gubbe till hjälp. Och på ännu flera ställen
kunde man med bästa vilja ej anskaffa tjänstefolk, äfven om man
bjöd fullt tillräckliga löner. Men å andra sidan kan det ej heller
förnekas, att mången bonde, som otvifvelaktigt både behöfde och
hade ekonomisk tillgång, ändock drog sig för att anställa tjänare,
ehuru tillfälle därtill gafs mot erläggande af skälig lön. Det ligger
därför en kärna af sanning, trots uppenbara öfverdrifter, i ett
yttrande, hvarmed en inflyttad skånsk jordbrukare karakteriserade
dalbönderna: »Om hundra arbetssökande karlar anlände till Sundalsslätten,
skulle de ej få arbete, ehuru de utmärkt väl behöfvas. Hellre än
att skatfa sig en, låt vara dyrt aflönad dräng, söka bönderna
ensamma draga sig fram och på Guds försyn inbärga sin gröda.»
Det är ej alldeles utan, att ett visst otidigt snålsystem, här som i en del
andra afseenden, stundom gjorde sig gällande, och att bönderna på
den grund i vissa fall hade sig själfva att skylla, när folk fattades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
