Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varmare länder, men snart sagdt otaliga i norra Europa. Detta beror
närmast därpå att terrängen i nedisade länder blifvit genom isens
inverkan rik på större och mindre fördjupningar, i hvilka vatten
samlats, och sedermera har en mängd af de på detta sätt bildade
sjöarna igenvuxit till torfmossar. Finland är Europas på sjöar och
mossar rikaste land, men i andra rummet i bägge dessa afseenden
torde Sverige komma. Många af våra torfmarker ha emellertid
uppkommit på annat sätt, nämligen genom försumpning af fast
mark, då till följd af ändrade fuktighetsförhållanden torfbildande
växtsamhällen invandra. Särskildt i öfre Sverige (norr om Dalälfven)
har det öfvervägande antalet torfbildningar uppstått på detta sätt.
Huru stor del af Sveriges hela areal, som intages af torfmarker,
kan ännu icke exakt angifvas, då stora områden, särskildt i
Norrland, ännu äro alltför ofullständigt kända i detta afseende. Den
siffra, som oftast angifves, nämligen 12.6 %, är med säkerhet ett
minimital. I stort sedt kan sägas, att Skåne, kusttrakterna och
mellansvenska låglandet äro relatift fattiga på torfbildningar, och alltså
sydsvenska höglandet samt inre delarna af norra Sverige desto mera
försumpade.
Till sin beskaffenhet äro torfmarkerna mycket olika, alltefter
de växter, som gifvit upphof till torfven, och man brukar därför
indela dem i tvenne hufvudgrupper, nämligen mossar och kärr. I
de förra utgöres bottenlagret af hvitmossor och växligheten af
ängsull, ljung m. fl. växter, hvilka äfven bilda det öfre torflagret;
torfven är vanligen föga förmultnad, lätt och svampig samt fattig på
alla växtnäringsämnen. I kärren består bottenskiktet öfvervägande
af brunmossor och vegetationen till större delen af starr och andra
halfgräs; torfven är oftast bättre förmultnad, tyngre och vanligen
rikare på mineralbeståndsdelar.
Odlandet af torfmarker äger gamla anor i vårt land; dock är
det först på senare tider denna kultur tagit fart och blifvit
inkomstbringande, detta särskildt tack vare Svenska
Mosskulturföreningen, som då detta skrifves (november 1911) firar sitt
25-årsjubileum. Säkerligen utgöres en högst väsentlig del af de nyodlingar,
som under de bägge sista decennierna blifvit verkställda, af
uppodlade torfmarker.
Såsom ett allmänt omdöme kan sägas, att kärren på grund af
bättre förmultning och större rikedom pä mineralämnen äro af långt
högre värde än mossarna. På grund af hvitmossornas afsky för
kalkhaltigt underlag äro mossar mycket sällsynta i våra kalkrikare
trakter, t. ex. Gottland och Jämtland, där alltså i stället kärren
dominera.
I skogfattiga delar af vårt land, exempelvis Skåne, har torf
sedan gammalt användts såsom bränsle, och fortfarande upptages i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
