Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
proportionell mot moränens; de äro alltså förhärskande på
slättbygden, vanliga i de västra delarna, men mycket sällsynta i de östra
och norra. I olikhet med de sedimentära jordarterna inom öfriga
delar af mellansvenska låglandet bestå de värmländska i
jämförelsevis liten grad af leror, men dess mera af sand. Det förefaller
an-tagligt, att detta står i samband med beskaffenheten af den
berggrund, från hvilken de leda sitt ursprung. Ett likartadt
förhållande synes nämligen vara rådande inom öfriga trakter af det stora
sydvästsvenska gneisområdet, exempelvis i vissa delar af Småland,
Västergötland och Halland; äfven där har gneisen mera gifvit
npp-hof till sand än lera, alltså ett för växtligheten ogynnsamt
förhållande. Härtill kommer i Värmland bristen på kalkstenar. Såsom
förut blifvit påpekadt, saknas dylika bergarter, om nian undantager
urkalkstenen i Filipstads bergslag, och till följd häraf äro liinets
jordarter mycket svagt kalkhaltiga. Af hela det mellansvenska
låglandets slättbygder är Värmlandsslätten gifvetvis fattigast pä
märgel.
Enligt äldre uppgifter skulle lli % af länets areal utgöras af
torfmarker, men enligt Mosskulturföreningens år 1910 publicerade
mätningar måste detta tal reduceras till .ro %, en siffra, som af flera
orsaker synes vara betydligt säkrare. Största relativa arealen ha
Väse, Ölme och Visnums härader, alltså kusttrakterna vid
Vänerns nordöstra del. Det stora flertalet torfmarker inom länet
består af mossar med vanligen djup hvitmosstorf; tillverkningen af
torfströ har under de senare åren tagit mycket stort uppsving och
bedrifves på flera ställen fabriksmässigt. Däremot saknas för
bränn-torfsberedning i större skala lämpliga mossar. Tillgången på
odlingsbara, mindre mossar är ieke ringa, men samtliga 1 ida af länets
allmänna kalkbrist.
1 klimatiskt afseende råder en betydlig skillnad mellan länets
nordliga, högt belägna delar och slättbygden nere vid Vänern. De
Ibrra ha ett långt bistrare klimat med kort vegetationsperiod;
däremot har exempelvis Karlstad under tiden mars—september högre
temperatur än Stockholm.
Såsom redan blifvit nämndt, är det inom leptitbergarternas
område i östra delen af länet (Färnebo härad) som järnmalmer finnas.
I jämförelse med de tre andra länen, som tillhöra Bergslagen
(Örebro, Västmanlands och Kopparbergs), är malmbrytningen afgjordt minst
inom Värmlands, i det att den blott utgör vid pass en tredjedel
af brytningen inom Västmanlands län, som näst efter detta lämnar
den minsta årliga malmkvantiteten. Viktigast af de värmländska
malmfälten är Persbergsfältet, beläget en knapp mil nordöst om
Fi-Jipstad. En mil norr om Persberg ligger Långbansfältet, och något
väster om detta, knappt två mil norr om Filipstad, ligga helt nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
