Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den gamla norrlandsfrågan kunde sägas giillt: »Hur långt skall
skogsbruket och dess industrier tillåtas utveckla sig utan att skada jordbruket?», skulle
det verksamma har framkomma i den tillspetsade frågan: ¡-Skogsbruk eller
jordbruk i Norrland?», eller genom en fullständig omkastning: »Om skogsbruket, med
industrier intoge första rummet i Norrland och jordbruket kommo i andra, hur
skulle då landets ekonomiska ställning och därmed dess befolkningsfråga te sig?»
Tack vare vårt lands läge och dess protektionister ha vi länge varit
hänvisade till hvad vi själfva kunnat producera. Åkerbruket har därför helt
naturligt varit vår hufvud- och modernäring, regulatorn på vår befolknings
numerär. Ilar dess produktion af lifsmedel ökats så ha flera människor
kunnat lefva här, bar den minskat, så har innevånarantalet också
oemotståndligt tvingats att nedgå. I stort sedt är detta vår historia.
Då nu »vårt jordbruk ej längre äger de expansionsmöjligheter, som kan
medgifva en normal tillväxt af vår folkstock»,1) måste vi hädanefter till allt
större del hämta vår näring utom landets gränser. Vi inåste nämligen
koncentrera oss på en annan näring, hvars produkter kunna skickas till utlandet
och i utbyte gifva oss födoämnen, tillräckliga för en normal folkökning.
Detta är i synnerhet fallet med Norrland, botraktadt såsom ett siirskildt
land på grund af dess speciella dauing. Jordbruket har här visat sig mycket
dåligt kunna befolka laudet. Därför är en omläggning af modernäringsskapet
bär också ett mycket trängande behof. De flesta norrländska jordbruk kunna
praktiskt taget ej marknadsbjuda några lifsmedel alls, af hvilka våra
icke-jordbrukare skulle kunna lefva. Vidare är endast en mycket liten del af
jorden odlingsbar, därest man nu ej vill lägga ned mycket pengar i
odlings-kostnad, eller man nöjer sig med en mycket ringa afkastning. Norrland har
dessutom sina största betingelser på det industriella området. Bland
industrierna äro surskildt att beakta de på skogsbruk grundade. I)c kunna
bearbeta vår rikligaste råvara, kunna använda våra naturliga drifkrafter
vattenfallen i största utsträckning, kunna lättast uppdrifvas till massproduktion
och erbjuda slutligen cn stor och säker marknad för lång tid framåt. Do
tillåta också goda kombinationer t. ex. med vår järnindustri genom
kolproduktion. Den näring mot hvilken skogsbruket emellertid kommer i harnesk
är landtbrnket, detta af flera skäl, framför allt för utrymmets2) skull. För
Norrland blir frågan därför: Skogsbruk eller landtbruk?
Denna fråga har två sidor, en social och eu ekonomisk. Att så stora
meningsskiljaktigbeter förekommit om Norrland, torde till stor del bero på,
att man ensidigt beaktat blott en af dessa sidor.
Den sociala delen är framför allt en befolkningsfråga. Skogsbruket med
industrier kan emellertid frambringa större mängd värde nr Norrlands jord,
genom frihandel3) skaffa bröd åt ett större antal människor, och genom upp-
Enligt T>:r Sundbärg, >Emigrationen» del II sid. 8.
s) Det kan lita. besynnerligt att skogsbruket ej vill afstå sä liten del som fordras
för ilkor i Norrland, men praktiskt taget kräfver det norrländska jordbruket ej blott
odlingsmark och hnsbehofsskog utan äfven oundvikligen s. k. stödskog, som skall
tjänstgöra som ett slags reservfond för åkerbruket. Dess minimistorlek är med skäl sä högt
beräknad, att praktiskt taget ingenting blir öfver ät industrien. De arealer som
fastslagits af Norrlandskomiuiltén i 1906 ärs lag torde bli omkring 40 ggr den odlade jordens
utsträckning, under det att till hnsbehof knappt skulle erfordras "J ä 3 ggr, med
norrlands-skogarnas nuvarande afkastuingsförmåga.
3) Man kan tänka sig eu specialisering för do olika landsdelarna på produktion af
sådana nyttighetor, som häst lämpa sig. Sverige kan, enligt K.^Key-Äberg, i Ekonomisk
Tidskrift 189!), är 1904 lämpligen indelas i tre regioner: 1) Åkerbruks regionen, södra
delen intill de stora sjöarna Vänern, Vättern och Hjälmaren samt Dalälfvcn: 2)
Bergs-haudtcringens region, omfattande Värmland, Västmanland, Dalarna och Gästrikland: 3)
Skogsregionen, resten af landet (utom längst i norr).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
