Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknadt inom rikenas nuvarande område. Ännu år 1885 var detta fallet.
Sverige liade dä 4,700,000 iub., i rund t tal, och Tyskland tio gånger flera,
alltså 47,000,000. Men år 1005 hade Sverige 5,300,000 inb.; Tyskland borde
alltså nu hafva 53 millioner. Men som alla veta har det i stiillet 61
millioner. Blott på dessa tjugu år har Tyskland således, utom att det fullt hållit
jämna steg ined vår folkökning, vunnit på oss ytterligare ej mindre än 8
millioner människor!
Om det är en lifsfråga för ett folk att icke på detta sått sjunka ned till
numerisk betydelselöshet, da är också utvandringen en lifsfråga för vårt land.
Orsakerna till den svaga folkökningen
i Sverige äro trenne: den aftagande fruktsainheteu inom äktenskapen, den
af-tagande frekvensen af ingångna giftermål samt emigrationen.
Beträffande den första af dessa orsaker, eller den minskade
fruktsamheten, är detta en företeelse, som i våra dagar återkommer hos så godt som
alla civiliserade folk. Frågan har också nyligen varit föremål för behandling
af professor P. Fahlbeck, som vändt sig med sin framställning ej blott till
den svenska allmänheten utan äfven till hela Europas fackkretsar, — det sista
på Statistiska Kongressen i London. Det torde därför icke vara nödvändigt
att här sysselsätta oss med detta spörsmål, hvars betydelse visserligen knappast
kan öfverskattas.
I)en audra orsaken till vår svaga folkökning är den minskade
äktenskapsfre-kvensen. 1 detta hänseende intager Sverige tyvärr en särställning. Länge
hade man den uppfattningen, att giftermålens antal befann sig i aftagande
nästan öfverallt i Europa, men i verkligheten förhåller det sig icke så.
Under de båda senaste mansåldrarna bar giftermålsfrekvensen åtminstone i det
germanska Europa i stort sedt varit konstant, och har någon förändring skett,
har den snarast gått i gynnsam riktning. Blott få länder göra härifrån
undantag, och bland dem tyvärr Sverige. Ingeustädes har heller tillbakagången
varit så stark som i vårt land (ånyo med frånseende af Irland), öfverhulvud
har Sverige numera, näst Irland, det lägsta antalet ingångna äktenskap i hela
Europa.
Giftermålssiffran anses af alla nationalekonomer såsom det tillförlitligaste
uttrycket för ett lands ekonomiska ställning öfver bufvud, — från synpunkten
af folkets egna fordringar på sin lefnadsstandard. Naturligtvis måste
sistnämnda inskränkning göras. Ty att giftermålens relativa antal i Spanien är
mycket högre än i Sverige, bevisar naturligtvis icke att Spaniens ekonomiska
tillstånd är gynnsammare än vårt lands. Men det visar, att spanjoren är
mycket, mera tillfreds med de lefnadsvillkor hans land bjuder honom, än hvad
svensken är. Svensken är alltså minst af alla Europas folk belåten med de
ekonomiska möjligheter, som han tinner i sitt hemland. Därför sätter han
icke bo här och stiftar familj, utau han — emigrerar. I deuna ekonomiska
missbelåtenhet ha vi naturligtvis den stora orsaken till emigrationen.
Mycket upplysande äro förhållandena under senare hälften af det
årtionde, som nyss gått till ända. Under dessa år (1894—1900) rådde de mest
lysande konjunkturer, som någonsin kunnat konstateras å världsmarknaden
alltsedan det stora uppsvinget i början af 1870-talet. Äfven vårt land fick
sin andel af de goda tiderna, och för ovanlighetens skull gick äfven
utvandringen högst betydligt tillbaka. Den var visserligen icke försvunnen, tvärtom:
Sverige hade äfven dessa år en större emigration än de flesta andra
germanska länder. Men i jämförelse med hvad vi äro vana vid, kunna dessa år
nästan kallas emigrationsfria. Det märkvärdiga är nu, att icke ens dessa års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
