Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vet att, det kan dröja årtionden innan de gifva direkt valuta för livad de
kostat. Men hvem vill viil därför hafva det norrländska järnbansystemet
ogjordt! Tvärtom, vi äro i dessa dagar färdiga att offra nya tiotal millioner
pä Inlandsbanan. Och detta anse^ såsom ett’af de mest lyckobådande tecknen
till återuppvaknad svensk energi. Och det är naturligtvis så. Men då blott
eu enda liten fråga. När vi riskera hundra millioner kronor på järnvägar,
som lämna endast indirekt nytta, — hvarför är det då så omöjligt att få
den svenska staten att riskera några få millioner pä ångfärjor och direkta
sjöfartsförbindelser? Är ej här den väntade indirekta vinsten minst lika
stor som vid järnvägarna?
Och till sist ännu en fråga, liurn längo skola vi tåla. att den danska
sjöfarten nu börjar innästla sig till och med i vår egen kustfart? Hafva ej
vi som andra folk kraft att reda ifrån oss mot dylika obehöriga intrång?
Ilar ej det allmänna rätt och skyldighet att här träda in, hos oss likaväl
som i — Danmark?
Vi hafva kommit med ett långt skuldregister mot vårt folk. Vi äro
skyldiga att tänka också på, hvad som närmast är att göra. Otaliga förslag
till förbättringar äro många gånger framställda. Komma vi här med några
få, så sker det utan stora anspråk. Men enhvar bör draga sitt strå till
Stacken, och vi skola ej lieiler undandraga oss att göra det. Är härutinnau
något af värde, skall dot säkerligen utarbetas vidare af personer med större
praktisk erfarenhet.
En svensk näringspolitik är något som i första hand framträder såsom
en tvingande nödvändighet. 1 Tyskland har länge den nationella
näringspolitiken räknats bland regeringens viktigaste uppgifter. Och Tyskland är
dock det land, som i våra dagar gör de största ekonomiska framstegen i
Europa. Där har man i årtionden på det grundligaste tänkt sig in i denna
sak, och ingen släppes fram till statens roder, om hvars användbarhet i detta
fall mau ej gjort sig förvissad. Hos oss frågar man efter en persons politiska
öfvertygelse, när han skall avancera till statsråd, och detta är naturligtvis
alldeles i sin ordning. Men man frågar endast efter den. En tid berodde
allt också därpå, om man var protektionist eller frihandlare. Men tullfrågan
iir ej hela näringspolitiken; den är blott en mycket liten de! där&f. Äfven
hos oss måste det komma därhän, att, åtminstone i departement som hafva
med näringslifvet att skaffa, ingen sättes såsom ledare, som ej har grundligt
satt sig in i dessa frågor och har klart för sig hvad han vill i saken såsom
helhet. Det hjälper ej att endast omsorgsfullt taga för sig hvarje ärende,
som infinner sig af sig själft. Vi behöfva initiativets män och klartänkande,
vidtskådande män.
Länge fattade Sveriges regering såsom sin uppgift endast att sköta löpande
ärenden; sedan kom en tid, då äfven politiska frågor trängde sig fram. Men
nu måste äfven näringslifvets tid komma. Också näringarna maste hädanefter
vara ett föremål för regeringens dagliga omtanke och omsorg, men ej endast
i form af handläggning af enskilda mål. Vår regering måste representera en
verklig svensk genomtänkt näringspolitik.
Skall detta kunna ske, måste dock först vår regering befrias från de
otaliga smaärenden, med hvilka den nu är öfverhopad, — ärenden, som lika
väl kunna skötas af underordnade myndigheter eller af en »administrativ
högsta domstols. En dylik är ju också, lyckligtvis, »en marehe», såsom
välbekant är.1)
’) Se anm. sid. 100.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
